Färdig

Middag färdig - Theo färdig - Disk färdig - Hjärt färdig - Slut färdig. Helt enkelt dags att ta kväll i soffan med en kopp thé framför "The Mentalist". Skänker en tacksam tanke för teknikens utveckling - inspelningsbara tvboxar - i kväll min lycka.

Ännu en tisdag bland alla tisdagar

Lite plock och fix på förmiddagen och nu är det äntligen dags att sätta mig och färgsätta lite sidor till nya Theo boken - Färg färg färg!

Så var skolmaten på bordet igen

En snurrig morgon med tonåringen - precis innan han skulle gå så proklamerade han att från och med nu inte tänkte äta i skolan. Varför? Jo, för det är en vikarie i köket och han säger att hon går inte att lita på. I går mådde han dåligt när han åt maten och blev sjuk. Som vanligt fick jag försöka reda ut det hela.
- Såg du om hon tog maten från din special kantin?
- Ja jag tror det.
- Du tror? Eller du vet inte?
- Ja, det stod minus mjölk.
- Så du såg när hon la upp maten på din tallrik?
- Nä
- Var den glutenfri?
- Vet inte
Inser att det inte är någon idé att fortsätta på det spåret, utan bättre att ringa storköket och kolla. Om inte annat för att kolla upp rutinerna kring märkningen på kantinerna.

Det här är ett återkommande problem vi har, varje gång det är vikarie i köket. Det har under åren gått fel ett par gånger. Sedan dess litar han bara på en person i köket - M. Och naturligtvis blir ju även hon, precis som alla andra människor sjuka ibland. Men i hans värld, så blir han sjuk om det inte är M som delar ut maten.

Vargslakten

Läste i en artikel att nu var ett helt revir borta i en del av vårt avlånga land. Så fint! Någon jägare i artikeln uttalar sig om att det bara är storstadsbor som är emot vargjakt "de är aldrig i naturen".

Ursäkta? Tala för dig själv. Jag har alltid varit mycket i natur och skog ända sedan jag var liten. Och aldrig har jag varit rädd för varken varg eller björn. Något som jag däremot är rädd för när jag är i skogen!? - Just det - Jägare!

Vem ser till att vi som inte längre vågar vara i naturen på grund av dessa, blir av med det problemet?

Ingen?

- Nej, jag trodde inte det heller.

Städa, tvätta, diska, damma ...

En enda lång dag av städning går mot sitt slut. Tonåringen fick kliva upp tidigt och bege sig till skolan för där väntade terminens storstädning. Och när han kom hem var jag själv i full gång och satte honom genast i arbete. Uppdrag ett - att kasta så mycket prylar han kunde i en sopsäck. Det gick trögt, fruktansvärt trögt. Men med lite stöttning så fyllde han en hel sopsäck med "skräp" och en flyttkartong med saker som kan säljas på loppis.
Inte för att loppis är min grej, men ja, vi får lösa det på något sätt. Huvudsaken är att de försvinner från rummet.
Otroligt nog har det tagit nästan hela dagen att fixa allt - men nu är det gjort.

Skönt att äntligen få sätta sig ned, och inte göra någonting. Straxt kommer J för en tjejkväll. Så det är nog bäst jag sätter fart och fixar fram lite gott på bordet.

Ha en mysig lördagskväll alla!

Bara en dröm

Vaknade med ryck ur mardrömmen någon gång under morgonens tidiga timmar. Mardrömmen kändes så verklig att jag var tvungen att kliva upp och se efter. Jodå, han låg där i sin säng, han såg ut att sova både gott och tryggt som om ingenting hänt. Inget hade ju heller hänt, mer än i min alltför fantasifulla hjärna.

När jag sedan åter kröp ned under mitt täcke så var det omöjligt att somna om. Bilder från drömmen flashade förbi - maskinerna - jordmassorna - hans hand. Jag försökte komma på var allt kom ifrån, och det var inte vidare svårt. Markarbetarna längre ned på gatan. Bones-avsnittet härom kvällen, där de blev levande begravda. Barnboken av Laura Trenter som jag läste för honom när han var yngre, om barnen som blir begravda under snömassorna vid en snöröjning - en scen där endast en hand sticker upp.

Förbannar min hjärna för den otäcka dröm den kokat ihop - tackar min lyckliga stjärna för att allt var just det - bara en dröm.
En stund tror jag nästan att gårkvällens händelser också bara var en dröm - men inser efter en stund att den tanken nog mer var en önskedröm.

Sjuklig

Man vet att man är sjuk när man ligger i soffan och zappar och inte inser förrän efter 10 minuter att man tittar på ett fiskeprogram...gahhh