Vaknade med ryck ur mardrömmen någon gång under morgonens tidiga timmar. Mardrömmen kändes så verklig att jag var tvungen att kliva upp och se efter. Jodå, han låg där i sin säng, han såg ut att sova både gott och tryggt som om ingenting hänt. Inget hade ju heller hänt, mer än i min alltför fantasifulla hjärna.
När jag sedan åter kröp ned under mitt täcke så var det omöjligt att somna om. Bilder från drömmen flashade förbi - maskinerna - jordmassorna - hans hand. Jag försökte komma på var allt kom ifrån, och det var inte vidare svårt. Markarbetarna längre ned på gatan. Bones-avsnittet härom kvällen, där de blev levande begravda. Barnboken av Laura Trenter som jag läste för honom när han var yngre, om barnen som blir begravda under snömassorna vid en snöröjning - en scen där endast en hand sticker upp.
Förbannar min hjärna för den otäcka dröm den kokat ihop - tackar min lyckliga stjärna för att allt var just det - bara en dröm.
En stund tror jag nästan att gårkvällens händelser också bara var en dröm - men inser efter en stund att den tanken nog mer var en önskedröm.
Recent Posts
0 kommentarer:
Skicka en kommentar