Fantasin har inga gränser

Nu ska vi se, vi har ett rum och vi har en tonåring. Just den här typen av tonåringar älskar saker, så rummet är fullständigt belamrat med dylikt. Jag brukar smyga in där när tillfälle ges och rensa lite i röran. Hittills har jag inte blivit upptäckt. Saknar han något kan jag bara säga - "Inte undra på att du inte hittar något i den där röran - gå och städa ska du se att det löser sig." Inte för att han gör det, men det är ju värt ett försök.

Men nu kom jag helt bort från det jag skulle berätta. Jo, i kväll förstår ni så kom tonåringen med ett förslag - vi möblerar om! I hans värld var det enkelt, han har en massa möbler - han har ett rum - således så är det ju bara att flytta om alltihop enligt tycke och smak. Tanken är fin, bara inte direkt genomtänkt.

Vad som gick förbi var att storleken på möblerna har betydelse för deras nuvarande placering. "Nej, bokhyllan går inte att dela.", "Nej, ställer du soffan där så kan du inte öppna dörren.", och så vidare. Att försöka förklara det omöjliga i det hela var just - omöjligt.

Enda lösningen som jag kan se på vårt "dödläge" är att jag helt enkelt får slänga ihop en skalenlig ritning i morgon med "lösa möbler". Så kan han möblera om på ritningen bäst han vill. Har jag tur så kanske även han inser det omöjliga i sina grandiosa planer.

Men hur som hur, är det något som han visat stora mått på i kväll, så är det kreativitet - och det är inte att förakta.

Spår!

Första advent är över och helgen har såklart varit jättemysig. Tyvärr varar det inte för alltid, så i dag var det dags att bege sig tillbaka till verkligheten.

Men jag upptäckte en sak när jag kom hem från att släppt av honom vid bussen. Människor lämnar spår efter sig - vissa mer än andra ...

1:a Advent

Vi trotsade vädret och begav oss till slottet för den årliga julmarknaden. Hittade lite smått och gott till julbordet. Mer gott än nyttigt när jag tänker efter - men det är ju jul. Nyttigt kan man ju äta resten av året.

Från slottet så blev det sedan julskyltning på stan. När vi kom in till stan så kastade vi oss in på första bästa fik för en välbehövlig rykande varm kopp thé. Det blev lite småshopping gjord, men mest gick vi bara runt och strosade och njöt av stämningen.

Innan vi åkte hem åt vi en god Thai buffé. Så skönt att slippa att laga mat när man varit på fötterna hela dagen.

Nu väntar mys i soffan och årets första julfilm - A Christmas Carol. Can´t wait!

Snart men inte nu

Snöröken yr i kvällningen utanför. Själv sitter jag uppkrupen i soffan med en kopp varmt thé och myser, i en adventspyntat lägenhet. Snart är det dags att ge sig av ut i snön. För oavsett vad Ola tycker så åker jag och hämtar honom vid bussen, för i den här snöröken vill ingen gå hem.

Julmarknadshelg

Ännu en bister vinterdag utanför mitt fönster. Börjar bli något less på att ha förkylning och feber. Vi hade en lugn mysmorgon här hemma, innan det var dags för tonåringen att sticka i väg till skolan för den årliga julmarknaden. Lite tråkigt att missa den, men inte mycket att göra något åt.

Min egen dag blir lugn. Tänkte varva min dag med att plocka i ordning lite och med vila. Skönt om det inte ser ut som ett bombnedslag när Ola kommer i kväll.

Perspektiv

Satt med en vän och pratade tidigare, hon väntade på att bli hämtad för ett återbesök hos läkaren (hon hade varit där i morse). De hade nu ringt vid lunch och meddelat att det vore bra om hon kom tillbaka. Helst så fort som möjligt. Men hon fick inte veta varför. Hon var självklart fruktansvärt nervös.
Hade proverna redan visat något? Var cancern tillbaka? Hade den flyttat sig någon annanstans? En miljon frågor och inga svar. Jag hade ju inte heller några svar att ge. Allt jag kunde göra var att finnas där och att lyssna.

Men nog ger det perspektiv på vår tillvaro här på jorden.
Nog för att mitt liv kan vara överdjävligt jobbigt ibland - men det är i alla fall inte dödligt. Jag har det bra.

My bad

Igår kväll så trotsade jag förkylning och feber och gav mig ut i vintern. Tonåringen behövde vinterskor och jag behövde fylla kylen. Var helt slut redan efter att ha grävt fram bilen.

Mataffären klarades av snabbt - inget krångel alls från tonåringen. Sedan in på Intersport, han hittade genast en sko. Vilken jag snabbt deklarerade att "den blir det inte eftersom den inte är fodrad".

Att ta ett nej kan vara svårt för alla ibland. Men för honom så otroligt mycket svårare, ibland till och med omöjligt. Han tittade snabbt på alla andra skor, och nu menar jag snabbt ca. 10 sekunder. Visste redan vid mitt nej vad som var på väg, hans humör var på väg att svänga och det gick fort. Och det enda jag kunde känna var - åhhhh, jag orkar inte, inte nu, inte här!

Nästa affär -Team Sportia. Säkert 20 olika kängor att välja på. Han tittar sig snabbt omkring i ca 5 sek. "Nä, alla är fula". Inte en chans att han hunnit se alla kängorna på den tiden. Ser på honom att han är toklåst. En expedit kommer fram för att hjälpa till. Hon håller upp en känga med Gore-tex. Då får han ett utbrott. "Tänker aldrig ta på mig Gore-Tex, det är fult!" Hennes förklaring om att Gore-tex inte är något som syns utanpå hjälper inte. Hon inser inte att hon har förlorat redan innan hon klivit fram. Han är totalblockad.

Jag plockar helt sonika ut honom ur affären. Har god lust att skälla ut honom för hans otrevliga beteende. Men jag vet att just nu så hjälper inte det för fem öre, utan i detta läget skulle det bara göra saken värre. Jag vet också att jag kunde gjort saker annorlunda innan vi ens klev in i affären. Jag gjorde den stora missen att inte förklara vad han kunde förvänta sig att finna i butiken.

Efter en halvtimme av prat och tråcklande är blockeringen nästan borta, så vi gör ett nytt försök på Stadium. Denna gång med en förklaring innan på vad vi ska göra och inte göra. Och vips hade vi köpt ett par vinterkängor. Hur smidigt som helst.

Tänk att det ska vara så svårt ibland när det samtidigt kan vara så lätt ...

Prisa Gudarna

Jag har hittat den - The Dress - Klänningen med stort K. Ser perfekt ut på bild, om den sedan är det i verkligheten är en annan fråga. Men det lär ju utprovningen visa. Ska jag vara petig så hittade jag inte bara en klänning, utan även en alternativ klänning som flörtar lite med 20 -talet. Alltid bra med en plan B.

En stor fördel är ju trots allt om klänningen sedan går att använda igen i andra sammanhang. Vilken av de två det blir? Ja, det får tiden utvisa

För er som fortfarande undrar

Ja, det är riktiga möbler som är på bilden i förra inlägget - inte en teckning!

Ett konststycke

Picasso sa en gång ... "När jag var 16 kunde jag måla som Michelangelo, men det har tagit mig ett helt liv att kunna måla som ett barn igen."

Ja, nog är det ett konststycke i sig att kunna måla och rita på ett barns oförstörda vis. Nog för att jag är bra, men så bra kommer jag nog aldrig bli.

Designern Lucy Merchant däremot har skapat en grupp möbler som hon kallar "Mommy's Chair" Inte så svårt att se var hon funnit sin inspiration - i barnteckningar så klart!

Önskar snart vore nu

Regn, regn och åter regn. Solen tittade fram igår på morgonen men försvann lika fort. Sedan dess har det regnat och det ser inte ut att sluta än på ett par dagar. Fast om jag får välja så ser jag hellre att det regnar än snöar.

Ligger nu nedbäddad tillsammans med en förkylning och feber som inte heller vill gå över. Och ja, livet skulle kunna vara betydligt roligare än så här. Men som med allting annat är det bara att hålla ut - this too shall pass ...

Hoppsan!

Ombyte förnöjde inte alls. Det blev en härdsmälta trots allt, vilket jag nu i efterhand kan se att den var väntad. Men läxor är läxor - och läxor måste ju trots allt göras, om man nu vill ha några betyg. Jag vet inte vem utav oss som är tröttast just nu - härdsmältor är fruktansvärt energikrävande. Besviken på mig själv att jag inte lyckades hålla mig rakt igenom pedagogisk, utan lät mig dras med i härdsmältan. Det är en konstant avvägning i bemötande och ibland blir det fel.

Nu när allt lugnat sig och det går att prata igen, så kan vi äntligen koppla av med något så hjärndött och småkul som Armageddon på tv.

-"Components. American components, Russian Components, ALL MADE IN TAIWAN!"

Ombyte förnöjer

Sov otroligt länge idag, vaknade och var så matt att jag knappt tog mig ur sängen. Febern som jag igår trodde hade gått över, hade nu slagit till ordentligt. Släpade mig till vardagsrummet för att se vad tonåringen gjorde. Hittade honom med huvudet i anatomiboken.

Jag vet att han har massor av ta ikapp inför provet på tisdag. Men att jag skulle hitta honom pluggandes utan att jag sagt ett ord om det är stort. Ni kan inte i er vildaste fantasi förstå hur underbart det var att se. Jag trodde han skulle vara trött och redan gett upp efter gårdagens sittning mellan 14-19. Men tydligen inte. Skönt! Ni anar inte hur skönt det är. Jag kunde till och med gå och lägga mig och sova lite till. Började nästan tro att jag vaknat upp till en alternativ värld.

Vid 18 tiden i kväll kom han och sa; -"Mamma måste jag skriva mer? Det går inte! Mina fingrar gör så ont". Efter en snabb titt på honom så såg jag att en härdsmälta var nära. Och DET vill vi undvika för då är resten av dagen körd. Efter att gått igenom vad som var kvar att skriva, så konstaterade jag ... "Det räcker med anatomi för idag, du får ta resten i morgon." Och med de orden såg det ut som hela han plötsligt blev tio kilo lättare.

Nu efter maten är det dags att krypa upp i varsitt hörn av soffan och se Cloverfield och skriva en recension. Ombyte förnöjer!

Värmande tankar

Ola ringde och sa ... "Jag bara måste få ge dig en låt, men jag kommer inte ihåg vad den heter". Efter lite textrader hit och dit så hittade vi tillslut rätt titel. Det värmde gott en sådan här dag i feberfrossans tecken. Enjoy!

Shi-shnu i miljoner

Som sagt så är jag ju hemma igen. Och det känns tomt - att ha Ola i telefon mesta delen av dagen gör inte saknaden mindre, eller vad vet jag om det förresten vi har ju aldrig prövat motsatsen. Nej, avstånd på över 1 meter suger!

Logisk strukturering

Bilderna är skickade till Ola, så nu kan jag äntligen ta tag i hemmet. Äntligen är nog lite fel ord, det är ju inte direkt så att jag ser fram emot det. Något jag dock ser fram emot är slutresultatet, men det är ju en helt annan sak.

Frågan är nu bara i vilken ände jag skall börja. jag tror helt enkelt att det får bli vardagsrummet där det är minst stökigt, med andra ord det rum som har störst chans att bli klart innan det är dags för kvällsmaten.

Färg i ännu en grå dag

Hemma i småstaden igen efter 2 veckor i Stockholm/Enköping. Resan hem i regnet igår kändes lång och seg. Kom hem till en magsjuk tonåring - jag misstänker nog att det handlar mer om att hans matallergier inte sköts när jag är borta. För att inte tala om att det ser ut som ett bombnedslag här hemma, men det är något jag får fixa i morgon. Just nu väntar viktigare saker - Färg! Muggen är nu fylld, dags att sätta fart. :)

Myslördag!

Efter lite mys och jobb så tänker vi spendera resten av dagen inne i stan. Gamla Stan och sedvanliga Chai-Latten väntar. Till kvällen väntar ... Ola är ju inte bara bra på att rita, han är ju bra på andra saker också. ;)

By the way ... Jag provade säkert 50 olika stövlar/skor i går. Hittade jag några som föll mig i smaken? Nope! Som vanligt när jag behöver något så finns det inte. Behöver jag inga skor så finns det massor - återigen lagen om alltings djävlighet antar jag.

Inte göra något

I dag blir en dag av blandad kompott. Lite att mäta, sedan bär det av för att shoppa vinterskor (för jag antar att mer snö är att vänta), måste hitta ännu en födelsedagspresent (3st familjemedlemmar fyller ju år denna vecka), sedan måste allt förberedas inför kvällens middag. Sen när middag och allt är över så åker jag och Ola till ateljén i Enköping över helgen - Sweet!

Vart tog veckan vägen

Redan fredag - jag sitter här och undrar vart min semestervecka tog vägen. För fort gick det, skulle behöva minst en vecka till. Men man får vara glad för det lilla. Det har trots allt fungerat hyfsat för tonåringen utan min närvaro. För honom blir det varje gång en stor omställning trots förberedelse. Men nog så tär det på mitt samvete att inte vara där, trots att jag för att orka verkligen behöver pauserna.

Grattis på födelsedagen!

I dag fyller min älskade mamma år. Vi har haft en lugn morgon med god frukost och lite paketöppning, nu är det straxt dags att åka och storhandla till morgondagens födelesdagsmiddag. Grattis än en gång mamma - du är bäst! :)

Strålande!

Blev det fint väder? Ja nästan i alla fall. Det är ju uppehåll - tur att jag har vädergudarna på min sida!

Är på sjukt bra humör i dag, nu tänker ni förstås att det är för att jag har "date" med Ola i dag. Och visst, självklart blir jag glad av bara tanken att vi straxt ska träffas, det är ju alltid lika härligt att vara i varandras närhet. Men det handlar inte bara om det.

För ni ser, jag har nämnligen en plan. En lysande plan, inte så stor men stor ändå. Vad det är för plan? Låt er hållas, den är inte redo för rampljuset ännu. Säger som min farmor brukade säga ... "Det finns en tid för allting ..."

Första snöstormen

Det har stormat hela natten, jag vaknade av och till mest hela natten. Nu vräker snön ned utanför fönstret, känns skönt att veta att jag inte har någonstans jag måste vara i dag. Kan sitta här inne i värmen och bara titta på kaoset på utsidan. Jag hoppas bara att stormen har lagt sig tills i morgon, hade nämnligen planerat att möta upp Ola på stan när han är klar i skolan. Jag vill ha sol och snöfritt då. Vad tror ni? Kommer jag att få det? Nej, antagligen inte - men vad gör väl det. :)

Fortfarande ingen jacka

Jag och tonåringen passade på att möta upp Ola på stan i går eftersom han ändå var inne för ett möte. Vi sprang runt i affärer och letade vinterjacka åt tonåringen utan resultat. Efter en god lunch så åkte vi ut till Nordiska en sväng för lite ref-fotografering. Sedan drog vi till ateljén för film och fredagsmys. Det var länge sedan vi var där alla tre. Filmvalet för kvällen var Robin Hood, den var betydligt bättre än jag väntat mig - men inte lika bra som Gladiator. ;)

I dag har jag haft en vilodag, vi åkte in en sväng till stan. Tog en fika på Vetekatten som var lika fullt av folk som vanligt. Kvällen spenderades med en god middag hemma hos italienska delen av familjen. Trevligt!
Det har varit skönt med lite vila i dag, i morgon väntar de sista 4:a, sedan är det dags för något - hmm ... annat helt enkelt.

Vad är vad?

Jag gjorde som läkaren sa - vi körde en testdag trots att vi redan beslutat om att byta medicin. Jag märkte ingen skillnad alls, det blev varken sämre eller bättre. Blev jag klokare? Nej inte alls!

Yey!

Dagens konstaterande - "Last minute panic" ger grymma resultat!

Delar av en fantastisk armé

Nu har vi varit i Stockholm/Enköping ett par dagar. Att säga att det har varit några dagars avkoppling vore att ljuga. Det har varit stressigt värre hittills, mycket som ska hinnas med om dagarna. Men i dag hann vi i alla fall ut på stan en sväng.

Vi mötte upp Ola och sedan gav vi oss ut till Östasiatiska museet för att se Terrakottaarmén. Tycker helt klart att utställningen vart över förväntan, nackdelen var dock att det var mycket folk och trångt. Men trots allt värt inträdet (150:-).

Efter det var det ett par hungriga magar som skrek efter mat, så vi drog till Jensens´s för en god lunch. Sedan var det till att ge sig hem, tonåringen och jag skulle ju hämta upp lilla E på dagis. En superhärlig dag trots det tråkiga vädret, synd bara att vi inte hann med allt vi skulle velat - men det finns ju fler dagar.