MMXI - Nu börjar vi om

När jag nu ser tillbaka på året som gått, så inser jag att det har varit ett enormt omvälvande år. På vissa plan är det ett av de jobbigaste år jag någonsin har varit med om. Samtidigt har jag stundtals varit lyckligare än jag någonsin varit. Men det är ju så livet är, utan dalar finns ju inga toppar, och vem har påstått att livet skulle vara enkelt.

Skulle jag vilja ha vissa saker ogjorda? På det svarar jag - Absolut inte!

Varför inte? - Jo, för jag tror att motgångar är det som utvecklar en människa. Och vem sjutton vill vara utan utveckling? - Inte jag i alla fall. Nej, som sagt även om det gångna året nog så väl har tagit ut sin rätt, så har det samtidigt varit ett fantastiskt år!

Jag själv ser nu fram emot ett nytt år - och med det ett nytt fantastiskt äventyr!

Önskar Er Alla Ett Riktigt Gott Nytt År !

Bläckfisk kanske?

Nu har jag äntligen lagt ifrån mig pennan för dagen - dags att ta kväll (eller natt är nog mer korrekt). Har alldeles för mycket att göra, är det inte färgsättning och miljöbilder så är det beräkningar. Och som vanligt alldeles för få timmar på dygnet för att hinna med allt jag måste. Men det löser sig väl det med, det brukar ju göra det. Lite fler armar hade ju inte skadat, vem vet kanske i mitt nästa liv ...

Julen är nu över

Julhysterin är nu över för denna gång. För första gången på 10 år så firades julafton hos min bror med hela familjen, då han inte bott i Sverige på många år. Det blev en blandning av italiensk och svensk mat på bordet. Kul med lite nytt!

Juldagen och annandagen spenderade tonåringen i skidbacken med italienska delen av familjen, sedan åkte han till sin far. Så själv kunde jag möta upp Ola på stan för lite mellandagsshopping för att sedan bege oss till ateljén.

Sedan jag kom till Enköping har vi hunnit med en hel del som vanligt. Vi har varit en vända i Sala och hälsat på graven. En shoppingrunda i Västerås. Och så har vi ätit på tok för mycket Thai-mat. Å så klart - sett en himla massa med film!

Just det ja, höll nästan på att glömma. Årets julklappsöverraskning stod Ola för ... :)

En riktigt God Jul till er alla!

Snart är allt klart!

Har nu varit några dagar hos Ola. Fixat julgranen och sett film och bara myst. I dag åkte vi tillbaks till Stockholm för att handla de sista julklapparna och lite mat som saknades till morgondagens julbord. Efter en vända på Nacka Forum så var det snabbt avklarat. Skönt!

Nu väntar lite middagsgäster, tonåringen har gjort sin första Janssons frestelse. Den ser supergod ut! Sedan till kvällen ska tonåringen och jag göra det sista julgodiset. Sedan kan vi ta jul och inte göra annat än att bara äta gott och mysa.

Julpyssel

Planen för dagen var att åka in till stan för att handla de sista julklapparna. Men med tanke på all snö som ymnigt föll hela dagen så valde vi att stanna inne (glad att vi åkte upp igår, för i dag hade nog varit mindre roligt på vägarna). Men trots vädret har vi knappast lidit, vi har städat och julpyntat. Och sist men inte minst - kvällen har tonåringen och jag ägnat åt att göra gluten och mjölkfritt julgodis. Knäck, Daim och Ischoklad var kvällens verk, gott men kladdigt!

Tror tonåringen fick mer ischoklad på brickan än i formarna :)

En spindelväv av knäck ...

Nu börjar lovet

Sista skoldagen i dag för tonåringen, själv har jag fått det mesta fixat inför söndag. Så nu ska tonåringen och jag ta myskväll med nybakt saffranskaka och se Mission: Impossible II, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men jag överlever nog. Det finns ju åtminstonde en bra skådespelare med i filmen - och nej, jag talar inte om Tom Cruise. ;)

TGIF dan före dan före ...

Tror både tvättmaskinen och torktumlaren ha tröttnat på mig vid det här laget. Hela dagen har ägnats åt tvätt. Har hunnit med lite julklappsshopping mitt i allt, så skönt att kunna beta av lite shopping här hemma. Det blir nog som det är i Stockholm ändå.

Nedräkning pågår - nu är det ju bara en dag kvar innan vi åker. Längtar efter Ola!!!!

Ingen koll på fjortisar!

Tonåringen drog till frisören med frågan ...
- Får jag klippa mig som jag vill?
- Självklart!

Efter en stund ringer min mobil ...
- Får jag raka av mig håret?
- Eh, nej det får du inte!
- Ja men du sa ju ...
- Ja, fast även jag har gränser.
Min gräns går vid att du ska ha hår kvar på huvudet,
så att du faktiskt har en frisyr kvar att klippa.

Efter en stund kom ett sms ...
"Det blir fjortisfrillan"

Fjortisfrilla ... Jaha, jag förstår precis! Not!
Gissar på kortklippt hår med lång sidlugg... Vad tror ni? :)

Lång höst

Den här terminen börjar ta ut sin rätt på oss alla här hemma. Tonåringen är grinigare och låsningarna avlöser varandra. Läxorna känns så mycket tyngre och slitigare än vad de gjorde i början av terminen. Engagemanget verkar tonåringen ha tappat helt nu sista månaden, så vi får nöja oss med att bara se till att saker blir gjorda. Bara det lilla kan vara en stor seger ibland.

Ska jag se på det stora hela så har han jobbat över vår allas förväntan den här terminen - och det är stort. Kvällens uv-samtal visade några preliminära VG och det var mer än jag hade vågat hoppas på.
Lovet som kommer snart är enormt efterlängtat och inte minst välbehövligt. Det har varit en hel del att ta hand om och styra upp innan helgen. Men nu är det inte mycket kvar.
Några dagar kvar nu bara, sedan väntar Stockholm/Enköping och vi kan få pusta ut några veckor och samla nya krafter inför nästa termin.

Yey!

I dag kom de äntligen - julklapparna till mig själv! Det har varit efterlängtade böcker ...

David Petersens - "Mouse Guard Winter 1152" och Joann Sfars adaption av "The Little Prince" .

Är barnsligt förtjust i Joanns "Little Vampire", så det ska bli ett rent nöje att få läsa hans version av "Den lille prinsen" som varit en av mina favoriter i genren barnböcker sedan jag var liten.

Önskar så att jag hade tid nu att bara krypa upp i soffan och läsa, men just nu finns det viktigare saker som väntar. Men det är ju det som är fördelen med böcker - de står ju alltid där på sin plats i bokhyllan och bara väntar på att få läsas.

Har jag tur så finns det en stund över även för sådant i kväll, vi får se.

13:e December

Den nya veckan fick en mysig start med tända ljus och frukost i soffan och SVTs Lucia på TV och en tonåring på bra humör.
Sedan dess har det varit fullt upp, straxt om någon minut eller så väntar ett möte. Känner inte det minsta för att gå ut och skotta fram bilen (ja, här har det snöat hela förmiddagen) men jag har inte så mycket val. Fryyyyser redan!

Thought for day

It only takes one person to change your life - you.

~ Ruth Casey

Tonåringen har sin i dag första feberfria dag - äntligen! Hostan vägrar ge med sig, så mycket till sömn får vi inte om nätterna. Vet inte vem som är tröttast utav oss, jag börjar tro att det är jag. Känner mig helt slutkörd efter allt och en mysig migrän på det. Nej, jag hoppas verkligen att nästa vecka blir bättre. Gotta stay positive!

Annadagen

Det är redan den 9:e december, känns som om dagarna bara flyger förbi. Inte långt kvar till julafton nu. Annadagen är nu här med alla sina traditioner. Precis som Andersdagen så ansågs även Annadagen kunna förutspå julens väder ”Braskade Anna skulle det bliva kallt om julen, slaskade det, blev väderleken mild”.

Idag ska ju julens mat påbörjas, och har ni inte redan gjort det så är det nu dags att lägga lutfisken i blöt. Se nu bara till att ni vattnar ur den ordentligt innan ni äter den sen. Men det lär ni märka om inte annat.

Men det är inte bara lutfisken som ska läggas i blöt på Annadagen enligt gamla traditioner - Julölet skall bryggas och Juleljusen skall börja stöpas.

Det var med andra ord bråda dagar förr i tiden. I dag vet jag inte någon som skulle sätta i gång med allt det där i dag. Vi har nog för lite tid helt enkelt eller är det så att vi inte tar oss tiden längre. Kanske har vi helt enkelt viktigare saker att göra - jag vet att jag har.

Nej, här hemma blir det ingen blötläggning av fisk i dag. För själv tänker jag krypa upp i soffan med en dundersjuk tonåring och bara mysa framför en film - quality time!

Omöjligt att sova

Det är nu andra dagen i rad som tonåringen är hemma från skolan. Feber och skrällhosta - det känns inte som jag sovit många timmar i natt. För varje gång jag somnar så vaknar jag av att hela lägenheten skakar.

-Jordbävning?
-Nej, just det ja - skrällhosta!

Tror faktiskt inte grannarna heller har lyckats få någon sömn och någonting säger mig med tanke på hur tonåringen låter - att det lär dröja innan vi får.

Nähä, nu är det dags att sticka i väg på ett yoga-pass, förhoppningvis kanske det kan få mig att orka hålla mina ögon öppna i dag. För sedan väntar Giraffer och Sjukhusrum.

Rörigt? Nejdå, inte alls.

Pappersplock, galna julklappar inhandlas (someone is going over the top - and it´s not ME!), andra vilda presenter planeras och bokas, Ola i telefon, sammanträffanden i planering, en tonåring som sms:ar, koncentration som bryts, vart tog fass vägen, mera papper och febern är tillbaks igen, och jag hittar inte skalpellen - såhär en helt vanlig ovanlig dag.

Nu vill jag bli frisk!

Den här förkylningen verkar vara helt hopplös att bli av med, den har hållt på i 2 veckor nu. Jag kan må bra någon dag, sedan som i går så får jag migränliknande huvudvärk och plötsligt över 38 graders feber. Och efter några timmar så var det borta igen som om det aldrig hade hänt.

I dag så känner jag mig dock betydligt piggare. Sweet! Tonåringen drog i väg till simhallen med sin far så här är nu tyst och lugnt. För mig är det dags att ta tag i mer pappersarbete. Ska bli så skönt när det är klart!

Efterlängtad fredag!

I dag väntar pappersarbete, inte det roligaste direkt men som allting annat så måste även det bli gjort. Den tid som blir över kommer att ägnas åt färg och åt att teckna miljöbilder. DET är så mycket roligare!

Just det ja, när Ola och jag satt och skrev tillsammans över telefon i går kväll, så kom jag att tänka på en låt som jag nu tänkte dela med mig - enjoy!

Önskar er alla en underbar fredag!

Idag pausar vi

Det blev en sen kväll i går. Vid tiotiden på kvällen kom tonåringen upp första gången, han kunde inte sova och hade ont i halsen och började stirra om att han inte tagit sin medicin vid lunch. Vid elvatiden kom han upp igen och hade ont i bröstkorgen och svårt att andas. Och vid midnatt så sov han äntligen.

Han är hemma i dag och har fortfarande ont. Pratade med hans klassföreståndare på morgonen. Hon sa att han hade jobbat så hårt i skolan sista tiden att hon inte var det minsta förvånad. Vi vet båda två att det här är hans sätt att visa när det blir för mycket. Känslor är svåra att känna och uttrycka när man inte riktigt vet hur eller vad det är man känner och det här är hans sätt att visa det på.

Vad sägs om nu?

Vaknade i morse med en längtan efter London. Det känns som en evighet sedan jag och Ola var där, ja om nu September -08 kan räknas som en evighet. Men det är i alla fall bra länge sedan. Känns som om det definitivt är dags för en liten weekend trip igen. Men vad man vill och vad som finns tid för brukar vara två helt olika saker.

Fantasin har inga gränser

Nu ska vi se, vi har ett rum och vi har en tonåring. Just den här typen av tonåringar älskar saker, så rummet är fullständigt belamrat med dylikt. Jag brukar smyga in där när tillfälle ges och rensa lite i röran. Hittills har jag inte blivit upptäckt. Saknar han något kan jag bara säga - "Inte undra på att du inte hittar något i den där röran - gå och städa ska du se att det löser sig." Inte för att han gör det, men det är ju värt ett försök.

Men nu kom jag helt bort från det jag skulle berätta. Jo, i kväll förstår ni så kom tonåringen med ett förslag - vi möblerar om! I hans värld var det enkelt, han har en massa möbler - han har ett rum - således så är det ju bara att flytta om alltihop enligt tycke och smak. Tanken är fin, bara inte direkt genomtänkt.

Vad som gick förbi var att storleken på möblerna har betydelse för deras nuvarande placering. "Nej, bokhyllan går inte att dela.", "Nej, ställer du soffan där så kan du inte öppna dörren.", och så vidare. Att försöka förklara det omöjliga i det hela var just - omöjligt.

Enda lösningen som jag kan se på vårt "dödläge" är att jag helt enkelt får slänga ihop en skalenlig ritning i morgon med "lösa möbler". Så kan han möblera om på ritningen bäst han vill. Har jag tur så kanske även han inser det omöjliga i sina grandiosa planer.

Men hur som hur, är det något som han visat stora mått på i kväll, så är det kreativitet - och det är inte att förakta.

Spår!

Första advent är över och helgen har såklart varit jättemysig. Tyvärr varar det inte för alltid, så i dag var det dags att bege sig tillbaka till verkligheten.

Men jag upptäckte en sak när jag kom hem från att släppt av honom vid bussen. Människor lämnar spår efter sig - vissa mer än andra ...

1:a Advent

Vi trotsade vädret och begav oss till slottet för den årliga julmarknaden. Hittade lite smått och gott till julbordet. Mer gott än nyttigt när jag tänker efter - men det är ju jul. Nyttigt kan man ju äta resten av året.

Från slottet så blev det sedan julskyltning på stan. När vi kom in till stan så kastade vi oss in på första bästa fik för en välbehövlig rykande varm kopp thé. Det blev lite småshopping gjord, men mest gick vi bara runt och strosade och njöt av stämningen.

Innan vi åkte hem åt vi en god Thai buffé. Så skönt att slippa att laga mat när man varit på fötterna hela dagen.

Nu väntar mys i soffan och årets första julfilm - A Christmas Carol. Can´t wait!

Snart men inte nu

Snöröken yr i kvällningen utanför. Själv sitter jag uppkrupen i soffan med en kopp varmt thé och myser, i en adventspyntat lägenhet. Snart är det dags att ge sig av ut i snön. För oavsett vad Ola tycker så åker jag och hämtar honom vid bussen, för i den här snöröken vill ingen gå hem.

Julmarknadshelg

Ännu en bister vinterdag utanför mitt fönster. Börjar bli något less på att ha förkylning och feber. Vi hade en lugn mysmorgon här hemma, innan det var dags för tonåringen att sticka i väg till skolan för den årliga julmarknaden. Lite tråkigt att missa den, men inte mycket att göra något åt.

Min egen dag blir lugn. Tänkte varva min dag med att plocka i ordning lite och med vila. Skönt om det inte ser ut som ett bombnedslag när Ola kommer i kväll.

Perspektiv

Satt med en vän och pratade tidigare, hon väntade på att bli hämtad för ett återbesök hos läkaren (hon hade varit där i morse). De hade nu ringt vid lunch och meddelat att det vore bra om hon kom tillbaka. Helst så fort som möjligt. Men hon fick inte veta varför. Hon var självklart fruktansvärt nervös.
Hade proverna redan visat något? Var cancern tillbaka? Hade den flyttat sig någon annanstans? En miljon frågor och inga svar. Jag hade ju inte heller några svar att ge. Allt jag kunde göra var att finnas där och att lyssna.

Men nog ger det perspektiv på vår tillvaro här på jorden.
Nog för att mitt liv kan vara överdjävligt jobbigt ibland - men det är i alla fall inte dödligt. Jag har det bra.

My bad

Igår kväll så trotsade jag förkylning och feber och gav mig ut i vintern. Tonåringen behövde vinterskor och jag behövde fylla kylen. Var helt slut redan efter att ha grävt fram bilen.

Mataffären klarades av snabbt - inget krångel alls från tonåringen. Sedan in på Intersport, han hittade genast en sko. Vilken jag snabbt deklarerade att "den blir det inte eftersom den inte är fodrad".

Att ta ett nej kan vara svårt för alla ibland. Men för honom så otroligt mycket svårare, ibland till och med omöjligt. Han tittade snabbt på alla andra skor, och nu menar jag snabbt ca. 10 sekunder. Visste redan vid mitt nej vad som var på väg, hans humör var på väg att svänga och det gick fort. Och det enda jag kunde känna var - åhhhh, jag orkar inte, inte nu, inte här!

Nästa affär -Team Sportia. Säkert 20 olika kängor att välja på. Han tittar sig snabbt omkring i ca 5 sek. "Nä, alla är fula". Inte en chans att han hunnit se alla kängorna på den tiden. Ser på honom att han är toklåst. En expedit kommer fram för att hjälpa till. Hon håller upp en känga med Gore-tex. Då får han ett utbrott. "Tänker aldrig ta på mig Gore-Tex, det är fult!" Hennes förklaring om att Gore-tex inte är något som syns utanpå hjälper inte. Hon inser inte att hon har förlorat redan innan hon klivit fram. Han är totalblockad.

Jag plockar helt sonika ut honom ur affären. Har god lust att skälla ut honom för hans otrevliga beteende. Men jag vet att just nu så hjälper inte det för fem öre, utan i detta läget skulle det bara göra saken värre. Jag vet också att jag kunde gjort saker annorlunda innan vi ens klev in i affären. Jag gjorde den stora missen att inte förklara vad han kunde förvänta sig att finna i butiken.

Efter en halvtimme av prat och tråcklande är blockeringen nästan borta, så vi gör ett nytt försök på Stadium. Denna gång med en förklaring innan på vad vi ska göra och inte göra. Och vips hade vi köpt ett par vinterkängor. Hur smidigt som helst.

Tänk att det ska vara så svårt ibland när det samtidigt kan vara så lätt ...

Prisa Gudarna

Jag har hittat den - The Dress - Klänningen med stort K. Ser perfekt ut på bild, om den sedan är det i verkligheten är en annan fråga. Men det lär ju utprovningen visa. Ska jag vara petig så hittade jag inte bara en klänning, utan även en alternativ klänning som flörtar lite med 20 -talet. Alltid bra med en plan B.

En stor fördel är ju trots allt om klänningen sedan går att använda igen i andra sammanhang. Vilken av de två det blir? Ja, det får tiden utvisa

För er som fortfarande undrar

Ja, det är riktiga möbler som är på bilden i förra inlägget - inte en teckning!

Ett konststycke

Picasso sa en gång ... "När jag var 16 kunde jag måla som Michelangelo, men det har tagit mig ett helt liv att kunna måla som ett barn igen."

Ja, nog är det ett konststycke i sig att kunna måla och rita på ett barns oförstörda vis. Nog för att jag är bra, men så bra kommer jag nog aldrig bli.

Designern Lucy Merchant däremot har skapat en grupp möbler som hon kallar "Mommy's Chair" Inte så svårt att se var hon funnit sin inspiration - i barnteckningar så klart!

Önskar snart vore nu

Regn, regn och åter regn. Solen tittade fram igår på morgonen men försvann lika fort. Sedan dess har det regnat och det ser inte ut att sluta än på ett par dagar. Fast om jag får välja så ser jag hellre att det regnar än snöar.

Ligger nu nedbäddad tillsammans med en förkylning och feber som inte heller vill gå över. Och ja, livet skulle kunna vara betydligt roligare än så här. Men som med allting annat är det bara att hålla ut - this too shall pass ...

Hoppsan!

Ombyte förnöjde inte alls. Det blev en härdsmälta trots allt, vilket jag nu i efterhand kan se att den var väntad. Men läxor är läxor - och läxor måste ju trots allt göras, om man nu vill ha några betyg. Jag vet inte vem utav oss som är tröttast just nu - härdsmältor är fruktansvärt energikrävande. Besviken på mig själv att jag inte lyckades hålla mig rakt igenom pedagogisk, utan lät mig dras med i härdsmältan. Det är en konstant avvägning i bemötande och ibland blir det fel.

Nu när allt lugnat sig och det går att prata igen, så kan vi äntligen koppla av med något så hjärndött och småkul som Armageddon på tv.

-"Components. American components, Russian Components, ALL MADE IN TAIWAN!"

Ombyte förnöjer

Sov otroligt länge idag, vaknade och var så matt att jag knappt tog mig ur sängen. Febern som jag igår trodde hade gått över, hade nu slagit till ordentligt. Släpade mig till vardagsrummet för att se vad tonåringen gjorde. Hittade honom med huvudet i anatomiboken.

Jag vet att han har massor av ta ikapp inför provet på tisdag. Men att jag skulle hitta honom pluggandes utan att jag sagt ett ord om det är stort. Ni kan inte i er vildaste fantasi förstå hur underbart det var att se. Jag trodde han skulle vara trött och redan gett upp efter gårdagens sittning mellan 14-19. Men tydligen inte. Skönt! Ni anar inte hur skönt det är. Jag kunde till och med gå och lägga mig och sova lite till. Började nästan tro att jag vaknat upp till en alternativ värld.

Vid 18 tiden i kväll kom han och sa; -"Mamma måste jag skriva mer? Det går inte! Mina fingrar gör så ont". Efter en snabb titt på honom så såg jag att en härdsmälta var nära. Och DET vill vi undvika för då är resten av dagen körd. Efter att gått igenom vad som var kvar att skriva, så konstaterade jag ... "Det räcker med anatomi för idag, du får ta resten i morgon." Och med de orden såg det ut som hela han plötsligt blev tio kilo lättare.

Nu efter maten är det dags att krypa upp i varsitt hörn av soffan och se Cloverfield och skriva en recension. Ombyte förnöjer!

Värmande tankar

Ola ringde och sa ... "Jag bara måste få ge dig en låt, men jag kommer inte ihåg vad den heter". Efter lite textrader hit och dit så hittade vi tillslut rätt titel. Det värmde gott en sådan här dag i feberfrossans tecken. Enjoy!

Shi-shnu i miljoner

Som sagt så är jag ju hemma igen. Och det känns tomt - att ha Ola i telefon mesta delen av dagen gör inte saknaden mindre, eller vad vet jag om det förresten vi har ju aldrig prövat motsatsen. Nej, avstånd på över 1 meter suger!

Logisk strukturering

Bilderna är skickade till Ola, så nu kan jag äntligen ta tag i hemmet. Äntligen är nog lite fel ord, det är ju inte direkt så att jag ser fram emot det. Något jag dock ser fram emot är slutresultatet, men det är ju en helt annan sak.

Frågan är nu bara i vilken ände jag skall börja. jag tror helt enkelt att det får bli vardagsrummet där det är minst stökigt, med andra ord det rum som har störst chans att bli klart innan det är dags för kvällsmaten.

Färg i ännu en grå dag

Hemma i småstaden igen efter 2 veckor i Stockholm/Enköping. Resan hem i regnet igår kändes lång och seg. Kom hem till en magsjuk tonåring - jag misstänker nog att det handlar mer om att hans matallergier inte sköts när jag är borta. För att inte tala om att det ser ut som ett bombnedslag här hemma, men det är något jag får fixa i morgon. Just nu väntar viktigare saker - Färg! Muggen är nu fylld, dags att sätta fart. :)

Myslördag!

Efter lite mys och jobb så tänker vi spendera resten av dagen inne i stan. Gamla Stan och sedvanliga Chai-Latten väntar. Till kvällen väntar ... Ola är ju inte bara bra på att rita, han är ju bra på andra saker också. ;)

By the way ... Jag provade säkert 50 olika stövlar/skor i går. Hittade jag några som föll mig i smaken? Nope! Som vanligt när jag behöver något så finns det inte. Behöver jag inga skor så finns det massor - återigen lagen om alltings djävlighet antar jag.

Inte göra något

I dag blir en dag av blandad kompott. Lite att mäta, sedan bär det av för att shoppa vinterskor (för jag antar att mer snö är att vänta), måste hitta ännu en födelsedagspresent (3st familjemedlemmar fyller ju år denna vecka), sedan måste allt förberedas inför kvällens middag. Sen när middag och allt är över så åker jag och Ola till ateljén i Enköping över helgen - Sweet!

Vart tog veckan vägen

Redan fredag - jag sitter här och undrar vart min semestervecka tog vägen. För fort gick det, skulle behöva minst en vecka till. Men man får vara glad för det lilla. Det har trots allt fungerat hyfsat för tonåringen utan min närvaro. För honom blir det varje gång en stor omställning trots förberedelse. Men nog så tär det på mitt samvete att inte vara där, trots att jag för att orka verkligen behöver pauserna.

Grattis på födelsedagen!

I dag fyller min älskade mamma år. Vi har haft en lugn morgon med god frukost och lite paketöppning, nu är det straxt dags att åka och storhandla till morgondagens födelesdagsmiddag. Grattis än en gång mamma - du är bäst! :)

Strålande!

Blev det fint väder? Ja nästan i alla fall. Det är ju uppehåll - tur att jag har vädergudarna på min sida!

Är på sjukt bra humör i dag, nu tänker ni förstås att det är för att jag har "date" med Ola i dag. Och visst, självklart blir jag glad av bara tanken att vi straxt ska träffas, det är ju alltid lika härligt att vara i varandras närhet. Men det handlar inte bara om det.

För ni ser, jag har nämnligen en plan. En lysande plan, inte så stor men stor ändå. Vad det är för plan? Låt er hållas, den är inte redo för rampljuset ännu. Säger som min farmor brukade säga ... "Det finns en tid för allting ..."

Första snöstormen

Det har stormat hela natten, jag vaknade av och till mest hela natten. Nu vräker snön ned utanför fönstret, känns skönt att veta att jag inte har någonstans jag måste vara i dag. Kan sitta här inne i värmen och bara titta på kaoset på utsidan. Jag hoppas bara att stormen har lagt sig tills i morgon, hade nämnligen planerat att möta upp Ola på stan när han är klar i skolan. Jag vill ha sol och snöfritt då. Vad tror ni? Kommer jag att få det? Nej, antagligen inte - men vad gör väl det. :)

Fortfarande ingen jacka

Jag och tonåringen passade på att möta upp Ola på stan i går eftersom han ändå var inne för ett möte. Vi sprang runt i affärer och letade vinterjacka åt tonåringen utan resultat. Efter en god lunch så åkte vi ut till Nordiska en sväng för lite ref-fotografering. Sedan drog vi till ateljén för film och fredagsmys. Det var länge sedan vi var där alla tre. Filmvalet för kvällen var Robin Hood, den var betydligt bättre än jag väntat mig - men inte lika bra som Gladiator. ;)

I dag har jag haft en vilodag, vi åkte in en sväng till stan. Tog en fika på Vetekatten som var lika fullt av folk som vanligt. Kvällen spenderades med en god middag hemma hos italienska delen av familjen. Trevligt!
Det har varit skönt med lite vila i dag, i morgon väntar de sista 4:a, sedan är det dags för något - hmm ... annat helt enkelt.

Vad är vad?

Jag gjorde som läkaren sa - vi körde en testdag trots att vi redan beslutat om att byta medicin. Jag märkte ingen skillnad alls, det blev varken sämre eller bättre. Blev jag klokare? Nej inte alls!

Yey!

Dagens konstaterande - "Last minute panic" ger grymma resultat!

Delar av en fantastisk armé

Nu har vi varit i Stockholm/Enköping ett par dagar. Att säga att det har varit några dagars avkoppling vore att ljuga. Det har varit stressigt värre hittills, mycket som ska hinnas med om dagarna. Men i dag hann vi i alla fall ut på stan en sväng.

Vi mötte upp Ola och sedan gav vi oss ut till Östasiatiska museet för att se Terrakottaarmén. Tycker helt klart att utställningen vart över förväntan, nackdelen var dock att det var mycket folk och trångt. Men trots allt värt inträdet (150:-).

Efter det var det ett par hungriga magar som skrek efter mat, så vi drog till Jensens´s för en god lunch. Sedan var det till att ge sig hem, tonåringen och jag skulle ju hämta upp lilla E på dagis. En superhärlig dag trots det tråkiga vädret, synd bara att vi inte hann med allt vi skulle velat - men det finns ju fler dagar.

Swamped

Full rulle hela morgon ... Har spenderat en timme eller två med att rensa lite på tonåringens rum (brukar passa på med jämna mellanrum när han inte är hemma).Hunnit med lite färgsättning. Hantverkaren har äntligen varit förbi och fixat alla elementen, så nu slipper vi gå och frysa i vinter. Sweet!

Måste fixa vinterdäcken till bilen i dag innan vi åker i morgon. Visst det är inga problem att åka med sommardäck nu , frågan är bara hur det är om två veckor då det är dags att åka hem igen. Dumt att chansa helt enkelt, det kan sluta dyrt.

Better get movin´again!

Återvändsgränd?

Tonåringen har haft problem ett tag med biverkningar av vissa mediciner. Så jag slog en signal till barnkliniken i går för att be hans läkare ringa upp när hon hade en stund över. Tänkte inte så mycket mer på saken när det var avklarat. Hade fullt upp som det var ändå i går.

När kvällen kom var jag helt slut, så jag kröp i säng tidigt. Somnade till men väcktes av Ola som ville säga god natt. Efter en stund hör jag hur det ringer på andra linjen. Tittar på mobilen - dolt nummer. Tittar på klockan - 22:23. Tänker att någon som ringer så sent på en vardag måste vilja något viktigt.

Jodå, som ni säkert räknat ut. Det var tonåringens läkare som fått en stund över på barnkliniken. Hon ursäktar den sena timmen. Efter lite prat konstaterar hon snabbt - prata med hans andra läkare om att sätta ut medicinen. Mår han alltför dåligt, så sätt då ut den omedelbart. Att öka den andra dosen för att minska refluxen var inget alternativ.

Att det skulle dyka upp biverkningar var inte så förvånande, själv har jag aldrig i hela mitt liv sett en sådan lång bipacksedel som den här ...

Vad vore vi utan drömmar

Vi pratar om värme och sol - stränder och palmer - om att så bara för en vecka få njuta av lugn och tystnad. Att bara få slippa alla måsten för en vecka. Då kommer sms:et ...

"Ring mig!" - och vips var jag tillbaka i verkligheten igen. För jag vet vad sms:et betyder, även innan jag ringt - ännu en dag då tonåringen inte orkar med mer. Så medans jag tar på mig ytterkläderna så ringer jag upp honom. Det var bara att sätta sig i bilen och hämta honom i skolan.

Bara några dagar kvar

Att ständigt vara konkret, strukturerad, tydlig och rak. Att ständigt ligga ett steg före - veckans alla dagar. Det tar på krafterna och det kräver energi. Just nu känns det som min energi håller på att sina, jag har varit så fruktansvärt trött sista tiden. Men som tur är så är det snart dags för höstlov - skönt! Men det där med lov är både på gott och ont ...

Eftersom vi som vanligt passar på att åka norröver så innebär det för mig att jag kan få lite andningspauser - nödvändigt för att orka med vardagen. Men det innebär även att det blir svårare att strukturera och att schemalägga dagarna. Det får bli som det blir, energipåfyllnad är prio ett - ett måste för att orka.

Får jag också sova nu?

Det blev ännu en sen kväll, tonåringen hade svårt att somna - så återigen fann jag mig sittande på hans sängkant tills han lyckats varva ned och somna.

Så nu är det äntligen min tur att få krypa ned och sova gott - för tro mig det kommer jag göra! :)

Samtal

- Har du tid? frågade han stressat.

- For u always! (Nu sa jag inte det, men jag skulle ha kunnat).

- Kan du?

- Självklart! Ehh, ett ögonblick bara ... måste bara kolla min kalender (som jag vet är tom). Inga problem, det fixar jag. Hur många talar vi om (säg 30, please säg 30)?

- 15.

- No problemas, I´m on it!

Jag tog beslutet!

Efter en tid med mycket grubblande och ångest. För att inte tala om alla jag pratat och bollat med i frågan (tack underbara ni, ni vet vilka ni är!), allt för att kolla så jag inte missat någon infallsvinkel - så tog jag beslutet.
Jag tog det, det är mitt val och jag känner att jag kan stå för det, vilket känns skönt för det var viktigt för mig. Som jag nämnde tidigare så finns det ingen annan än jag som kunde göra valet åt mig.

Därmed inte sagt att det var ett enkelt beslut att ta, utan tvekan är det hittills mitt livs svåraste val. Jag vet inte än om det är rätt beslut jag nu tagit, jag önskar verkligen jag visste, det hade gjort allt så mycket enklare - men det är något som endast framtiden kan utvisa. So be it!
Men jag hoppas hoppas verkligen innerligt att det är rätt!

Att lära av sina misstag?

Var tvungen att åka och gipsa om tonåringens arm i måndags. Svullnaden hade gått ned så gipset hade blivit lite stort och gav inte längre det stöd han så väl behöver. Väl på ortopedmottagningen gick det fort. Efter lite diskussion om huruvida de skulle lägga en plastskena i stället (lättare att duscha så), så valde tonåringen att ha vanlig gipsskena. Antar att gips är roligare?

Hmm ... nåväl, när vi är på väg ut så säger sköterskan;
- "Nu hoppas jag att du lärt dig att låta bli att hoppa över räcken på det sättet".
Varpå tonåringen svarar med ett självsäkert skratt;
- "Nädå, nästa gång så klarar jag det!"

Någon sa någon gång till mig, att man får inte mer än man kan hantera ... Please, give me a break! ;)

Hört talas om hänsyn?

En granne i det andra trapphuset hade fest i helgen. Tro mig, det var det ingen i hela huset som kunde missa det. Missförstå mig rätt, jag har inget som helst emot att folk har fester. Men när volymen på festen (flera lägenheter bort) överröstar din TV och du börjar undra om alla killarna står i ditt vardagsrum och sjunger fotbollsramsor (förresten vad är det med killar och fotbollsramsor, när de blir fulla?). Då känns det som de missat något - hänsyn!

När klockan närmar sig 23 leds någon (minst sagt överförfriskad) ut från festen till en väntande förälder. Bra, då känns det ändå som att de kunde tänka lite (de kanske inte var så korkade i alla fall?). Men så skulle jag tydligen inte tänkt, för när de då till vår allas glädje ger sig av ut på stan runt midnatt, och då väljer att hoppa på en bil utanför så kan man undra hur det är ställt.

Misstänker med tanke på alla klagomål i huset, att det lär dröja innan det blir en sådan fest igen.

Omtumlad

Sedan mötet på Onsdagen känner jag mig minst sagt omtumlad. Tänk att en "second opinion" kunde göra en sådan förändring. Inget som jag hade förväntat mig. Inte för att jag egentligen hade förväntat mig så mycket, jag gör helt enkelt inte det längre. För i den här världen får man som förälder ingenting, utan att kämpa för det. Men vips sitter vi där. En ny person - en ny värld.

Resten av dagen kändes bra - mycket bra. Men sedan kom oron smygande med tankar och frågor. Är det här verkligen rätt väg? Är det rätt steg att ta? Vad är alternativet om jag säger nej? Gör jag rätt eller fel?
Och jag vet - Jag vet att det finns lika många svar på frågorna som det finns människor.

För en stund önskar jag nästan att någon annan kunde ta beslutet åt mig, bara för att ha någon att skylla på om det går åt fanders. Men samtidigt så är jag tryggt förankrad i att jag aldrig i livet skulle vilja att någon annan tog beslutet.

Det finns ju även hopp - Det kanske är just precis det här vi behöver. Det kanske är det här som är lösningen.

Cry Wolf

Oj, vilken start på veckan vi fick. Mötte upp tonåringen för ett möte hos J. Han hade sms:at mig en halvtimme tidigare och sagt att han redan var i väntrummet. Jag frågade varför han gått dit så tidigt. Fick som svar att han ramlat och slagit sig på rasten.
Det var inte läge att dra igång ännu ett - "Du måste ta det lugnt" samtal. Så jag lät det bero.
Mötet gick sådär, han var otroligt uppe i varv och satt mest och skrattade och var allmänt tramsig och nämnde emellanåt att det gjorde ont.
Eftersom han inte kunde böja handen uppåt så ringde jag vårdcentralen så fort vi kom ut från mötet. Nähä, de hade slut på tider. Men vi kunde återkomma efter 16:30 då jourcentralen öppnat.

Så vi åkte hem och gjorde läxor, käkade kvällsmat och ringde jourcentralen. Fick en tid efter 20. Han gnällde inte nämnvärt över armen, bara när han försökte röra den i vissa lägen. När vi väl var hos läkaren (som visade sig vara hans skolläkare) så satt han mest och skrattade åt sitt misslyckade jack-ass stunt. Men hans skolläkare såg lite bekymrad ut en stund, sedan skickade hon oss direkt till röntgen.

När vi kom in på sjukhuset var det tyst och öde överallt, tonåringen tyckte att det var som att vara i en skräckfilm. Hmm...
Röntgen gick fort, sedan kom en sköterska och meddelade utan vidare förklaring. - Ni ska gå ner på akuten och anmäla er.

Väl nere på akuten så blev vi snabbt inplockade i gipsrummet. Så jag konstaterade lite snabbt att du har nog brutit något. Coolt tyckte tonåringen och tramsade vidare. Sedan var det det vanliga med ortopedläkare och gipsning - handledsfraktur.

Idag tycker han inte att det är lika coolt, han har insett att det faktiskt är lite bökigt med att bara ha en hand att använda och det gör ONT!

Jag kan bara återigen konstatera att det var tur att vi åkte in. Att personalen på jourcentralen skojade om klippkort är saker man får ta. I tonåringens fall är det bättre att åka in en gång för mycket än för lite. :)

Tålamodet tog slut

Tonåringen sitter muttrandes och kämpar med sina läxor. Det vässas pennor till förbannelse. Tror inte det finns några kvar snart. Själv så sitter och försöker fixa till lite bilder inför den kommande fotoutställningen. Men det är trögladdat som sjutton och jag känner för varje sekund hur tålamodet börjar ta slut. PMS är inte att leka med!

Tror nog det är bäst jag lämnar det hela för en stund och åker och handlar, innan både pennvässare och dator far ut genom fönstret. Tacos står på önskemenyn och det gör inte mig det minsta, det är ju både gott och enkelt att laga. Tacos it is!

Höstnytt i garderoben

Äntligen fredag - så skönt att helgen är här igen. Hoppas att jag nu kan få sova ut lite grann på mornarna. Men jag skulle gissa på att jag vaknar klockan 6 som vanligt. Det skulle inte förvåna mig det minsta. Men tonåringen däremot brukar sova läääänge. Skönt!

Så vad kan man hitta på en fredag som den här ... jo, vissa går på middag med David Lynch - medans andra shoppar! ;)

Dagens inköp blev en kjol från Esprit och ett par svarta skor från Rockport (helt galet sköna) och så lite annat smått och gott.

Svenska språket i utveckling

Jag påminner tonåringen om att inte glömma ta med engelskaläxan till skolan. Han öppnar väskan och visar pappret.

- Superbra, vi går igenom det i kväll igen så det sitter.
- Men det är ju inte engelskan jag behöver hjälp med!
- Nähä, vad behöver du hjälp med då?
- Svenska, att stava och skriva. Jag kommer inte ihåg hur man stavar "själv" längre, så jag skriver bara "sj".
- Men, hur tror du att det stavas då?
Osäkert får han fram rätt stavning med lite hjälp av att jag ljudar.

Jag säger till honom att vi pratar med A om det hela, vilket verkar lugna. Sedan förvinner han i väg till skolan.

Men jag blir kvar, funderande över hur språket håller på att förändras. Har ni sett hur det ser ut i barnens sms/meddelanden till varandra?
Det finns knappt några hela ord. Det är "vgd" "sj" osv. Förkortningar i all oändelse (fint ord, gissar på att det är lokalt).
Anyhows, vad det här gör med barnens språk är rätt uppenbart. Visst ett språk är alltid under ständig utveckling, men jag har svårt att se att det här skulle vara rätt håll.

Tänk om alla vore som er

Nu ska jag ta och krypa i säng. Det har varit en kväll med mycket känslor. Att möta andra föräldrar i samma situation både ger och tar energi. Vi berättar om mobbning, om oförstående, om utanförskap, om svårigheter som att göra läxan, att duscha, om svårigheterna att bli accepterad för den man är. Och så den eviga kampen - kampen för att få varje dag att fungera.

Tack A och H, för er otroliga värme och visdom ikväll - och sist men inte minst ert stöd när jag som bäst behövde det!

Tvätthög utan slut.

Högen på tonåringens rum tycks aldrig sluta växa. Känns som att det inte tar mer än en dag eller två innan smutshögen är lika hög igen. Skulle ju kunna bero på att han byter kläder stup i kvarten på tonåringars vis, detta oavsett om de är smutsiga eller inte. Ni vet - "Men jag ska till ... och då kan jag inte ha den här t-shirten (som han haft resten av dagen)".

Idag fick han bära ned allt till tvättstugan i källaren och sortera själv. Men något säger mig att det inte kommer att hjälpa!

Nähä, dags att ge sig i kast med monsterhögen i källaren igen. Om ni inte hör något ifrån mig under resten av dagen så vet ni vart jag finns ...

... at the bottom of the pile. ;)

Ett första bakslag?

Tonåringen är på väg hem. Det var ingen bra dag i dag. Jag kan strukturera allt in i minsta detalj tills jag blir gråhårig. Men vissa saker råder inte ens jag över. Nu gäller bara att försöka lista ut vad som gått fel, så att vi kan få morgondagen kan fungera. Hej å hå.

Citat

If you live to be a hundred,

I want to live to be a hundred minus one day

so I never have to live without you.

~ A. A. Milne

Nähä, dags att sätta fart från en björn till en annan. :)

Håll tummarna!

Vissa dagar blir inte som man tänkt sig. Hade tänkt ta hand om tvätten och fortsätta med Theo. Men telefonen ringde - det tänkta miljöombytet för lillvilden fungerar inte. Han är fortfarande apatisk, så nu blir det till att åka och hämta honom ute på landet och sedan spendera eftermiddagen på djursjukhuset. Hoppas bara de kan hitta vad som är fel. :/

På tal om kärlek

Man vet att man varit ifrån varandra alldeles för länge (1 hel vecka) när man får bilder som den här ... :)

En transportör hade inte varit fel att ha ibland. Men men, det är ju tanken som räknas. :)
Shi-Shnu!

Kärleken den kärleken

Oj, vilken helg vi har haft. Huset fullt av tjejer mest hela tiden. Tonåringens flickvän med bästa vän var här på fredagen. Det sjöngs "Singstar" för full hals hela fredagskvällen (undrar vad grannarna tyckte).

Lördagen till Söndagen blev det lugnare med bara tonåringens flickvän som sov över. Fnitter och tv-spel hela helgen. Men ååååå så jobbigt det blev när det var dags för henne att bege sig hem till sitt igår kväll. Nykära som de är så är det ju svårt att säga hej då, och de kommer ju inte att få ses förrens i eftermiddag. :)

Själv har jag otroligt nog hunnit med en hel del under helgen. Sedvanliga helgstädningen och sedan en massa Theo. Faschinerande att se vilken förändring lite ny färg kan göra på en gammal sida. Det blir bra - mycket bra!

Njut för mig

Får ett sms av min mor, hon sitter på en buss och är straxt framme i Firenze. Jag tittar ut genom fönstret och inser att här vräker nu regnet ned. Jag känner mig fortfarande frusen efter promenaden med lillvilden, trots att det var en timme sedan, bara av att se på regnet.

Jo, jag hade hellre varit där. Där i värmens Italien på en vingård - men nu är jag inte det. Kanske bäst att gräva ned sig i färgsättningen igen, och helt enkelt inte låtsas om som att det finns varmare ställen i världen än Sverige.

Colour colour on the screen

Det är redan Torsdag, jag undrar vart resten av veckan tog vägen? Det känns som Onsdag i dag. Nåväl, snart är det helg igen och efter det en ny vecka, men innan dess är det dags att ta tag i den här dagen. En sak i taget kan vara bra. I dag väntar Theo på en uppfräschning - so better get started!




Torsdag är den veckodag som i Norden är uppkallad efter den fornnordiska åskguden Tor. På latin kallad dies Jovi, vilket betyder Jupiters dag. I norden jämställde man Tor med de romerska gudarnas konung, Jupiter. Torsdagskvällen och den därpå följande natten var enligt folktro en vanlig tid för handlingar som hade med magi och trolldom att göra. Ville man lära sig att spela av näcken eller tillverka en bjära, så skulle det ske tre torsdagar i följd. Åtgärder mot sjukdomar skulle vidtas under torsdagsnatten. ~ Wikipedia

Varför gömma kärlek?

Hade först tänkt skriva lite om kärlekens storhet, då jag ägnat en stund i kväll åt att filosofera över det hela med en kär nära vän.
Men det är svårt att inte få det att låta klyschigt och sockersött.
Så jag tänker inte tråka ut er med att förklara storheten jag känner just nu, eller storheten med kärleken för den delen, för det är ju knappast något nytt. Den har ju trots allt funnits här på jorden ett tag ;)
Ni som känner mig privat vet ju redan hur galet kär jag är - och det är något som för mig är omöjligt att gömma!

Människor växer och förändras och föränderlighet är det vackra med livet. Men det absolut vackraste för mig är när man hittar just den som man vill göra det tillsammans med. Det som komma skall var inget jag trodde jag skulle få uppleva igen, vilket skulle kunna bero på att jag var så inställd på att "en gång räcker - aldrig mer" ...

... Tänk så fel jag kunde ha! :)

Det var den mattan det

Litar inte riktigt på lillvilden sedan han kom hem igen, från en icke fungerande omplacering. Således har jag stängt för dörröppningen till vardagsrummet med en grind, för att helt enkelt undvika att få mattan förstörd av en eventuell olycka.

Han har ju nu varit hemma i ett par veckor, och hittils har ingen olycka skett. Så det kändes inte så farligt när jag tidigare idag missade att stänga till grinden när jag satt och jobbade. Han hade ju trots allt bara smugit sig precis innanför och somnat på parkettgolvet. Men så var det ju det där med att vara konsekvent, så det var bara till att säga åt honom så lufsade han ut igen.

Tänkte inte så mycket mer på det. Förrens senare när jag är i köket för att fixa thé och det blir sådär ovanligt tyst. Ni vet sådär tyst som det bara kan bli när det är något fuffens på gång. Jag kikar ut i hallen - ingen lillvilde. Jag kikar in i sovrummet - ingen lillvilde. Jag kikar in i bardummet och nästa sovrum - Ingen vilde där. Det finns bara ett rum kvar ... Japp, där stod han - mitt på den stora svarta mattan och framför honom - en stor fin spya.

Han tittar på mig - jag tittar på honom. Med en suck säger jag
- Ut!
Han ger mig en blick medans han lufsande rundar spyan och lämnar rummet. Om jag inte visste bättre så kändes det nästan som att han bara väntat på en chans att få smita in bara för att kräkas på mattan.

Hemma igen

Hemma i stan igen efter en långhelg i ateljén med O. Massor med mys och film som vanligt. Vi såg bland annat "The Men Who Stare at Goats", Kick-Ass och Clash of the Titans (av dem var det bara The men who stare ... som var något värt att se).

Naturligtvis har vi även hunnit med en massa goda middagar (utom den på Sarajevo som var den sämsta jag ätit ute på länge.) Kul att få träffa I och G igen, det var inte igår.

Det blev även en sväng till museet med svärmor för att se på nya utställningen - lika kul som vanligt. Äh, som ni hör har vi hunnit med en hel del. Så förhoppningvis har jag nu bunkrat upp lite energi så jag klarar mig dessa kommande mörka höstdagar.

Tanken för dagen var att jag skulle jobbat vidare med att piffa till lite gammalt med lite nytt. Men dagen har varit fullt av andra måsten att ta tag i tyvärr. Shit happens, typ. Det kommer en ny dag i morgon :)

Nöjd eller Onöjd?

Det var bara att kliva upp i ottan i dag och vara lite kreativ. Svårt? Nej, att vara kreativ är aldrig svårt. Om jag är nöjd? Nja, i min värld finns det alltid något man kunde gjort lite bättre eller annorlunda.

O tycker att jag borde vara nöjd. Så det är nog bäst att jag är det då, så blir i alla fall han nöjd. ;)

Ibland händer de mest oväntade saker

Febern och förkylningen vägrar släppa sitt grepp. Men jag ska inte klaga, det kunde ha varit värre. Har legat i soffan nästan hela dagen och vilat (de gånger jag lyckats somna har jag vaknat av hundens ljudliga snarkningar, tack så mycket för det).

För en stund sedan så ramlade tonåringen in genom dörren, så nu är det dags att hitta hjärnan och hjälpa till med engelska läxan. Logistiken för de kommande dagarna är nu fixade så snart är det dags att "Go nuts" Yey! Sedan får vi se hur det går ..

Snabbresumé från Bokmässan

Bokmässan är ju som sagt över för denna gången. Det har varit många och långa dagar. Roliga och vissa stunder lite tråkiga händelser. Men på det hela har vi haft superkul. Träffat gamla vänner och mött nya bekantskaper - alltid lika trevligt. Det har hunnits med vernissage och ett antal middagar för att inte tala om alla fikastunder - kul! Det har inhandlats en hel del böcker och nej, alla fick inte plats i resväskan - precis som jag misstänkt. Tyvärr fick jag inte tag på allt jag letade efter i år. Men men, det kommer ju fler bokmässor. :)

Jag återkommer med bilder från årets äventyr lite senare. Just nu ligger jag nedbäddad i soffan med feber och förkylning. Så ni får nöja er med denna video sålänge ..

Ola hade signering i SF-bokhandelns monter på Lördagen ..

I am .. the luckiest

Efter några instensiva dagar tillsammans med O på mässan, så är jag hemma igen.

Dags för Bokmässan!

Say hello to my new friend ...

... som kommer göra mig sällskap på tåget i morgon. Sweet!

Jag har nu äntligen packat klart. Sedan var det ju det där med att lämna plats över i väskan - det gick ganska bra. Med tanke på hur mycket böcker jag och Ola släpade hem sist i påsar, så borde man kanske packat ned en extra väska. Min plan är att bara handla så lite, så att det får plats i samma väska jag kom dit med. Ja, vi får väl se hur det går med den saken ...

Kvällsbubbel efter en låååång dag ..

Efter en vad som känns extremt lång dag, så har jag äntligen kunnat få sätta mig ned en stund. Eller det var i och för sig en sanning med modifikation, jag måste ut med hunden en sväng och jag har fortfarande inte hunnit att packa inför resan imorgon. Petitesser kan tyckas, men helst av allt hade jag önskat att få stupa i säng och SOVA. Men min planering för dagen omkullkastades redan vid lunch och sedan dess har jag inte gjort annat än att försöka komma ikapp - men snart så. Hoppas jag ...

Men något säger mig att tonåringen inte kommer att kunna somna så lätt. Äh, vi tar det från början. Förmiddagens fixande av det sista att ordna inför resan i morgon tog sin tid. Vid lunch var jag hemma igen - tog ut lillvilden på en promenad och tänkte att sedan kan jag få lägga mig och sova bort lite feber (trodde jag ja).

När jag kommer längst bort på vår vanliga lunchpromenad så ringer mobilen - skolan - tonåringen har råkat ut för en olycka och behöver läkarvård. Jag snappar upp ord som "mycket blod" "Bakhuvudet" "Chockskadad" "Skakar" "Kan jag komma genast?". Jag tittar på hunden och inser att det kommer ta tid att ens kunna ta sig till bilen
(kan erkänna att det var länge sedan jag kände mig så stressad). Förklarar situationen - "Jag kommer så fort jag kan!" Vi kommer överens om att en lärare tar honom till närliggande vårdcentral. Under tiden försöker jag skynda på ett hundskrälle som har allt annat än bråttom såklart! Måste vara lagen om alltings djävlighet.

När jag väl sedan sitter i bilen och är på väg till vårdcentralen så ringer det igen - tonåringen och lärare - nähä, han hade inte blivit mottagen eftersom det var "fel" vårdcentral - fel del av stan. Så jag hämtar upp tonåringen på skolan - chockad så han skakar, blodig och rädd och naturligtvis ont och så körde vi dit han är listad. Där fick vi snabb och superproffsig hjälp - underbar personal. Det tackar vi för. :)

Många minuter hårklippning, tvättning och tejpande senare så fick vi åka hem. Då kom nästa bekymmer, tonåringen fick inte lämnas utan uppsikt. Så för att kunna gå ut med hunden så var jag tvungen att snabbt hitta en barnvakt. Även det löste sig tillslut, barvakten kom och stannade en halvtimme. Och vips var klockan så mycket att det var matdags, och vips skulle hunden ut igen, och vips . Äh, ni hör det har varit en låååång dag med tårar och skrik ... tack gode gud för Panodil! :)

Nej, nu väntar punkt ett på kvällens "to do list" - stoppa tonåringen i säng. Sedan får vi se när jag själv kommer i säng. Om inte annat så kan jag sova på tåget i morgon.

Lycka!

Datum är nu bokat! :)

Och med det kom den första klassiska mardrömmen,

misstänker att det inte kommer bli den sista ...

Gurka är gott

Det där med begrepp är inte alltid så lätt, ibland tar vi bara för givet att andra förstår vad vi pratar om. Men å andra sidan kan det bli rätt roligt, som till exempel när jag härom dagen stod och pratade i telefon med en vän ...

Vi diskuterade lillvilden och vikten av att lära tonåringen ta ansvar för honom. Och precis när jag berättar för min vän att jag har gett tonåringen "en morot" för att hålla motivationen uppe, så går tonåringen förbi. Han tittar misstänksamt på mig sedan kläcker han ur sig ...

- Jag vill inte ha någon morot! Gurka är godare.

Att jag aldrig lär mig

Äntligen har jag fått sätta mig ned. Det har varit ett evigt farande hit och dit - en massa småärenden som att t.ex. hämta ut tågbiljetterna (de kan ju vara bra att ha) m.m. m.m.. Detta farande hit och dit varvat med en massa promenader med en liten vilde som INTE tycker om att vara själv. Och mitt i allt gick tonåringen upp i rök (fick tag på honom efter mycket om och men).

Eller föresten, det där med att få sitta ned var fel - dags att gå ned i tvättstugan. Hade en fundering på att träna i morgon, men det är bara till att glömma - min kropp vill inte vara med denna veckan. Alldeles för många nätter i sträck med otillräcklig sömn. Hade jag lyssnat på min kropp så kanske jag hade lagt märke till att ett skov var på väg. Men tydligen inte (skulle ju kunna vara därför det slog till mer än vanligt).

Men det är inte så lätt när man bor själv. Tvätt, städning och mat sköter inte sig självt. Men oj vad det hade varit skönt - ja ja ... drömma kan man alltid göra!

Ännu ett akutbesök

Söndagen förra helgen spenderades som sig bör med en sväng på Akuten i Enköping, nej skämt åsido. Lite antibiotika så kändes allt bättre (i alla fall just då). Men jag vet inte om det är bra eller dåligt när en läkare känner igen en sedan sist. Som Ola säger; "Du borde ha klippkort där". Mm ... jo, det kanske är lika bra det - slipper man vänta då? ;)

Bortsett från rundan på sjukhuset så blev söndagen lugn och mysig, en vända på stan för lite shopping och en fika på Magnifik. Sedan var det soffan och film som gällde. Mys på hög nivå!

När måndagen sedan visade sitt fula tryne så var det dags att åka hem igen. Hade ett möte på eftermiddagen, så det var bara att se glad ut och sätta sig i bilen vare sig man ville eller inte.
Livet är bra tråkigt ibland!

Kulturnatten

Det blev en mörk resa upp förra fredagen, jag kom iväg alldeles för sent. Så otroligt skönt då att komma fram till en utbäddad säng och rykande kopp thé.

Lördagen spenderades i Uppsala hos Harri på Seriezonen, som firar 30år. Grattis Jonas och Daniel till ett lyckat släpp av tidningen Tupilak! Kön ringlade lång kvällen lång, någon paus var det inte att tala om. Många teckningar blev det.



Själv kunde jag ju smita ut i vimlet på stan när kvällen kom för en kopp thé med P, en kär vän som jag träffar alldeles för sällan. Glad att du orkade trots tidigt morgon - kul att för en gångs skull få träffas i din hemstad. ;)

När jag sedan kom tillbaks till Seriezonen så var det en trött Ola som väntade. Och när klockan väl slog midnatt, så lämnade vi Uppsala och begav oss hemåt i natten, till en minst sagt kelsjuk katt som väntade.

Tack eller något

Köpte en Proviva nyponsoppa i eftermiddags när jag var och handlade kvällsmaten. Tanken var att jag skulle ta den tillsammans med mina mediciner. Allt för att göra magen gladare. Tanken var ju himla god, men nu gick det inte riktigt som jag hade planerat.

För när medicinerna skulle intas, så hittade jag inte nyponsoppan. Den fanns ingenstans! Tänkte först att jag kanske glömt den kvar i affären - men var ändå rätt så säker på att jag fått med den hem. Tillslut efter en hel del letande så hittade jag ett tomt paket i soptunnan. Jag hade (hur jag nu kunde göra det) alldeles glömt bort att det fanns en slukande tonåring i huset.

Vad hände med att ta ETT glas av något?!

Andrum

Jag blir visst barnledig i helgen. Barnledig equals andrum. Andrum equals ... ja ni vet. Bara lite smålogistik kvar att fixa, sedan kan jag ta min Nikon och åka norröver genom mörka skogar.

Ha nu en underbar helg alla - för det tänker vi ha! :)

Bevara lugnet

Det blev en lite rörig morgon, tonåringen vägrade inse att det behövdes en jacka med tanke på att det regnade och bara var 12 grader ute. I hans värld är det fortfarande sommar och varmt. Så varför skulle han inte kunna gå ut i bara skjortan!? Efter en lång diskussion och en jacka som åkte i och ur väskan ett par gånger - så tog han den på sig och gick. Frågan är väl dock bara - hur länge han hade den på sig. Antagligen bara runt husknuten.

Ja ja, huvudsaken är ju ändå att han har den med sig i alla fall. Vem vet en dag kanske han mot förmodan börjar frysa. Kom på i efterhand hur jag hade kunnat lösa morgonens situation lite smidigare. Men det är ju så det är, vi lär oss med tiden och av våra misstag. Det är ju som sagt alltid lätt att vara efterklok.

Det blev en sväng till gymmet för egen del. Och nu väntar tråkigt pappersarbete, som jag dragit ut på alldeles för länge. Nej, ibland är livet inte roligt - bara nästan hela tiden. :)

Ibland så

Ibland längtar man efter det lilla ...

Borde vara van

Efter en fruktansvärd natt utan mycket till sömn och en ganska vidrig förmiddag, så har nu smärtorna äntligen beslutat sig för att dämpa sig lite. Vilket i sin tur ledde till att jag tog beslutet att ta en sväng till gymmet. Har jag tur så kanske det går att mjuka upp musklerna lite. Wish me luck!

Dagens plus är ett samtal från A, saker går bättre än förväntat. Helt underbart att höra. Tänk att något så litet som ett tack kan göra en så glad. :)

Från Afrika till England

Kvällen är äntligen här, jag ligger uppkrupen i soffan och här tänker jag (bara så ni vet) stanna resten av kvällen. :) Det är jag helt klart värd efter att nyss kommit hem från två danspass på gymmet. Undrar om jag kommer att kunna gå i morgon överhuvudtaget? Antagligen inte, men kul hade vi!

Nähä, nu är det dags för glosförhör vare sig tonåringen vill eller inte!

Händelser i vargtimmen

Oj, vilken natt. Hade hoppats på att natten skulle gå lika bra som sist, men såklart så uppstod komplikationer. Vid 3 tiden så vaknar jag av en viskande röst och tassande fötter. Det tar en stund innan jag inser vart jag är och att det är tonåringen som kommit smygande i natten. Han har råkat dra ut slangen en bit i sömnen. Det var bara till att kliva upp och leta reda på tejp. Försöka få tillbaka slangen på rätt höjd (återstår att se om jag lyckats) för att sedan tejpa, tejpa och tejpa. Otroligt nog var han så trött så han somnade om fort.

När jag sedan på morgonen gick in för att väcka honom så hade han lyckats snurrat sladdarna två varv runt halsen, men slangen satt i alla fall kvar på plats.

Straxt dags att åka och ta bort den. Hoppas nu bara han inte måste ha den ett dygn till på grund av nattens eskapader, men det återstår att se.

Ibland är man inte stor

Yikes! Vilken dag det har varit. Morgonen på sjukhuset gick inte alls lika bra som vi hade hoppats på.

Tonåringen hade ju passerat den magiska gränsen för när man bara behöver svälja ned den smala slangen och sedan röntga för att se att den sitter på rätt höjd.
I dag så skulle han svälja ned en tjock slang som på något sätt skulle mäta ut den rätta höjden, sedan skulle den tas bort efter 10 minuter. Och efter det skulle han svälja ned den smala slangen.

Tänker inte gå in på mer äckliga detaljer än så. Tror det räcker med att säga att efter ett försök med tjocka slangen som inte gick så bra, så kom sköterskan fram till att det nog var bäst att kolla med läkaren om vi inte kunde få komma till röntgen i alla fall. Fix fix!

Ingen var nog gladare än tonåringen för det! Just nu längtar han mest efter att morgonen skall komma, för som han säger - Det går ju inte äta med slang%#¤&" i halsen!

Avskyr doften på sjukhus

Födelsedagskalaset i går blev väldigt lyckat. Tonåringen var supernöjd, så det känns skönt.

I dag är han dock mindre nöjd det är nämnligen dags att åka till sjukhuset och göra en PH-metri igen (slang genom näsan, ned i magen). Jag försökte trösta honom med att han får ju i alla fall sovmorgon, men jag förstår honom - hellre kliva upp tidigt än att få sovmorgon under de här premisserna.

Happy Happy Birthday!

Smög in och väckte tonåringen med frukost på sängen - han fyller ju 15 år. Undrar vart alla de åren tog vägen - 15 år? Det borde ju innebära att även jag rent logiskt blivit 15 år äldre. Oj, vad gammal jag plötsligt kände mig. Äh, det syns ändå inte. ;)

Ha nu en supermysig och rolig födelsedag älskade unge -

I believe in U!

En förunderlig värld

Det finns mycket i vår värld som kan vara underligt. Ibland väldigt underligt och ibland mindre underligt.

I dag dök det upp ett brev med posten. Det visade sig vara en återbetalning från försäkringsbolaget. Jag ringde numret som stod på brevet för att höra efter vad det handlade om. Men inte blev jag klokare för det - "Nej, du får ringa ditt lokala försäkringsbolag."
Ehh ... Jaha, varför står då ert telefonnummer på pappret, vore det inte bättre med en mening som sa ... "Vid frågor och allmänt blonda funderingar, ring ditt lokala försäkringsbolag"?

Jag satt senare och letade tågbiljetter till Göteborg, det börjar ju dra ihop sig till bokmässan. Ser då att priset på vissa avgångar mellan 1:a och 2:a klass bara är en kronas skillnad. Vilket får mig att undra ... är männsikor i dag så snåla att de vill spara 1 krona på att åka billigare?

Nej, ibland är världen bra underlig.

En första anblick

Är det vi som färdas genom tiden eller är det vi som står still medans tiden rör sig förbi oss? En löjlig fråga kanske. Men jorden vi lever på snurrar runt sin egen axel varje dag - samtidigt är det svårt att förstå att vi står med våra fötter på en roterande boll. Allt känns ju faktiskt väldigt stabilt under våra fötter. I slutändan är det ju endast solens uppgång och nedgång som ger oss insikten om att vi faktiskt rör på oss.

Saker fungerar inte alltid som vi tror vid en första anblick, ibland får vi ta och gräva djupare för att förstå och greppa något. Inte alltid det roligaste kanske - men det kan vara nog så lärorikt.

Den Gyllene Regeln

Den gyllene regeln, ni har hört den förut. Det är ju så sabla enkelt egentligen - men trots det så händer det om och om igen. Kanske slutar vi människor ibland att tänka på följderna av våra handlingar, när vår egen egoistiska njutning ligger oss nära. Kanske för att det är enklast så. Men är det verkligen det? Enklast för vem? Mig? Dig? Visst, du protesterar och säger "Vad som är rätt för dig, kanske inte är rätt för mig." Vilket du har alldeles rätt i, vi är alla olika. Men jag tror ändå att vi kommer långt om vi faktiskt försöker. Så nästa gång du står inför valet - stanna upp och fundera en stund - det kan det vara värt!

"Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta,

om det gjordes mot dig."

Dansfeber

Efter en jobbig natt så vaknade jag något trött. Och naturligtvis så hade jag morgonmöte. Det var bara till att hoppa upp och se glad ut. Vilket inte är vidare svårt i och för sig.
Mötet var givande som vanligt, skönt att få en slutsammanställning på allt. Det sorgliga var dock att det var sista gången vi sågs - den här personen har varit guld värd för oss alla under en längre tid nu. Jag vet inte hur jag i ord ska kunna tacka för all hjälp. Kan inte göra mer än att önska dig all lycka till S i ditt nya projekt!

Kände mig lite låg efter mötet, så vad kan pigga upp om inte ett pass Zumba på gymmet. Svettigt men kul - en riktig energikick! Det passet kommer garanterat att finnas med på mitt schema varje vecka. Har ni inte prövat? Gör det, ni kommer inte ångra er! :)

Lycklig!

Underbar dag - underbart väder - underbara människor - underbart humör. Kan livet bli bättre än såhär, jo det kan det. Om jag bara på något sätt kunde radera ut 60 mils avstånd - en mindre petitess i verkligen, men en nog så jobbig verklighet ibland. Det känns inte som så mycket begärt att önska, bara det lilla - då skulle jag vara fullkomligt lycklig. Snart så ...

Och ni undrar varför jag inte tvättar badrumsspegeln varje vecka? :)

Återhämtning med överraskning

Sov ovanligt länge för att vara borta. Men jag misstänker att jag var något uttröttad efter dagen innan. Efter lite frukost och prat, så tackade vi för oss och lämnade värdparet och gav oss hem mot Enköping.

Vi käkade lite god mat och slappade i soffan resten av eftermiddagen/kvällen. Såg Australia (O hade inte sett den innan.) och Star trek. O´s hosta blir bara värre, så i dag tänker jag släpa i väg honom till läkaren vare sig han vill eller inte. Muhaha. Nej, seriöst - jag vill kunna sova om nätterna och rent logiskt borde han också vilja det.

Överraskningen? Ja, den återkommer jag om. Men jag kan säga så här mycket. Jag svarade ... Ja!!! :)

En smörtäckt soffa

Lördagen blev en låååång dag. Det var bara att kliva upp när klockan ringde vid 5. Gjorde oss i ordning, käkade frukost, packade det sista - fixade matsäck. Släppte av tonåringen vid Centralstationen vid 7. Alla ungarna såg galet trötta ut - alla med sina kuddar under armen. Hoppas de fick lite sömn på bussen resan upp.

Själv åkte jag direkt mot Stockholm, landade hos mor i lagom tid. Lite prat och lite fika, sedan gav jag mig iväg till Staffars på Söder för att hämta O som hade haft signering. Hem till mor och efter en välbehövlig tillfräshning, så gav vi oss av hem till det alltid lika förtjusande paret D för kräftskiva. Supertrevligt som vanligt, tyvärr var jag något trött efter en lång dag och O något förkyld så det blev en tidig kväll. Men vad gör det, vi hade kul ändå. Tack än en gång för en trevlig kväll! :)

Späckad fredag!

Har haft fullt upp hela dagen. Började morgonen hos J, som gulligt nog hoppade in på sin lediga dag för att klippa mitt risiga hår.
Sedan skynda till ett möte, som var otroligt konstuktivt och givande. Vore skönt om det fortsatte så, men det återstår att se. Men det är en bra början i alla fall och mer än så vet i sjutton om jag kan begära.
Resten av dagen mest bestått i att boka diverse nya möten och diverse logistik. Jag tror det kan bli riktigt bra. :)

Lyckades även på vägen hem släpa med mig 10kg kattsand. Det var halva priset på "Ever Clean" så då är det lika bra att passa på - det går ju liksom åt förr eller senare.

Nu kommer resten av dagen att ägnas åt packning, packning och åter packning. Tonåringen åker på klassresa i morgon - själv så passar jag på och åker till Ola i några dagar. En sovmorgon hade varit skönt i morgon, men eftersom tonåringen skall vara på stationen redan klockan 7 så är det bara att glömma. Men å andra sidan så kommer jag att vara i Stockholm redan runt lunch ... ja om jag kommer i väg vid 7 det vill säga.

Åh, till kvällningen i morgon väntar kräftskiva. Sweet! :) Den som väntar på något gott ...

Min bara min

Har haft en superkul heldag med min älskade bästa J. Det blev shopping (J behövde en ny kamera) och tjejprat och skratt och så lite mera prat och så blev det mera shopping, och hoppsan ... äh strunt samma! Summerar dagen med en passande låt i stället ...

Nästan som en Måndag fast Tisdag

Trött - så trött så att det värker i kroppen. En lång dag börjar gå mot sitt slut. Gårdagskvällen tog ut sin rätt. Väckarklockan stängdes visst av, kan det månne varit jag som tassat upp och stängt av för några minuters extra sömn - antagligen, för lets face it - inte finns det väl spöken som fixar sådant? :)

Snabbt in för att väcka tonåringen som låg ihoptrasslad i sitt täcke. Frukost, dusch och allt gick i rasande fart. Sedan skjutsa till skolan.

I eftermiddags hade jag återigen möte hos J - allvar och skratt blandas med tips och trix. Hon är guld värd! Resten av dagen gick sedan åt att inhandla blommor och present till far som fyller år.

Nu när kvällsmiddagen är avklarad så är det straxt dags att ge sig i väg på födelsedagskalas. Sedan - Sova! Gud, jag längtar redan ...

Livet är inte alltid roligt

Regnet smattrar hårt mot fönsterblecket, en annan kväll hade det varit mysigt - men i kväll är intensiteten av smattrandet i stället öronbedövande. Som om det kryper innanför skinnet för att stanna. Huvudvärken som legat och grott sedan några dagar växer sig starkare för varje minut. Varje muskel i kroppen värker. Säng och sömn är ett måste i detta läge, men vad göra när det finns saker i omgivningen som man inte rår över - som en tonåring med krossat hjärta och en miljard snurrande tankar och funderingar. Då finns inget annat att göra än att prata och trösta. När sedan tonåringen somnat - då kanske jag också kan få sova. Om nu inte regnet håller mig vaken resten utav natten.

Fredagen den 13:e

Fredagen den 13:e - hade man varit skrockfull så kanske man hade stannat inne. Nu är ju inte någon utav oss det minsta skrockfulla, så vi kastade oss ut i värmen så fort tillfälle gavs. Dagen spenderades vid Fjärdhundrabadet med sol och bad. O´s systerson var där så tonåringen slapp hänga med oss tråkiga vuxna hela dagen.

När vi fått nog av sol och bad så åkte vi allihop direkt till Åbergs museum för en Tapaskväll. Det var både supermysigt och supergott! Vädret var ju alldeles underbart, så det blev en lång kväll på deras mysiga uteservering. Det tackar vi för!

Underbara dagar!

Dagarna rasar förbi fortare än kvickt när man har kul. Vädret har varit underbart, varmt och soligt. Gårdagen bestod av både nöjen och jobb. En vända till museet med en god lunch i solen, sedan tog vi en sväng till Västerås för lite shopping. Är äntligen igång med projektet igen - skönt att ha hittat flytet. Hoppas nu bara det håller i sig ett tag.





Dagen har spenderats med att göra ingenting, ja inget annat än promenader och en fikapaus på bland annat Hamncafét. Semester med andra ord!

Måndagsbubbel

En lång dag med städning och tvätt börjar äntligen gå mot sitt slut - underbart! Nu är det bara kvällsmaten kvar, sedan är det dags att packa inför morgondagens resa upp till O och Enköping.

Hade egentligen tänkt fortsätta lite på målningen i dag, men min kropp håller inte riktigt med. Det gör alldeles för ont efter städningen och jag misstänker att den nu behöver lite välförtjänt vila inför bilkörningen i morgon. Det är ju trots allt några mil.

Måla kan man göra en annan dag ...

Festivalens baksida

Det har hunnits med en hel del sedan senaste blogginlägget. Det har varit festival i dagarna tre i stan. Med massor av musik och sena kvällar. Lika kul varje år, bortsett från alla minderåriga som berusade drar runt. Träffade på en 9 åring som drack både öl och cider. Hur han fått tag i det? Han umgicks med äldre tonåringar. Var hans föräldrar var? En väldigt bra fråga!

Tyvärr syntes alldeles för få vuxna ute på stan efter mörkrets inbrott. Men jag misstänker att de flesta föräldrar tror att deras barn är änglar och att de aldrig skulle göra något sådant. Skärpning!

Jag och vänner gjorde som sig bör, vi följde våra tonåringar hack i häl och såg till att de inte råkade i trubbel. Jobbiga mammor? Japp, you bet! Men är man förälder så är man!

FÖRÄLDER = ANSVAR

Life is Good!

Nu har morgonen gått åt till att inte göra något vettigt alls, utan jag har mest bara gått och plockat och städat. Och pratat på tok för mycket i telefon. Vilket i sig kanske inte är helt ovettigt när jag tänker efter, men ändå. Det hela har känts föga kreativt.

Så nu behöver kreativiteten få sitt utlopp - annars blir jag knäpp! Nja, knäpp var väl lite överdrivet - grinig och surig skulle nog min omgivning kalla det. :)
Finns en hel del på listan av projekt som behöver betas av, alldeles för mycket. Men i dag struntar jag fullständigt i det faktumet. I dag är kreativiteten fri, utan begränsningar - tomma dukar - massor med olja.

It´s on days like these that I can´t help but think - Life is GOOD!

(Detta till trots att min älskade Vaio gav sin sista suck för en stund sedan.)

Dream On

Vid middagsbordet i kväll så utspelade sig följande konversation;

- Vad säger du, ska vi åka upp till O och spendera resterande veckor av sommarlovet där innan skolan drar igång igen?

- Visst!

Tonåringen är tyst en stund, sedan ler han med hela ansiktet när han kommer med ett ack så viktigt tillägg ...

- Om O spelar fotboll med mig så.


Haha, DET mina vänner är lika troligt som att jag skulle emigrera till Antarktis. Uppenbarligen har tonåringen betydligt högre tankar om O på det planet än vad jag har. Men men det är helt rätt - man ska aldrig sluta drömma!

Mindre roligt

Och hur kul är det på en skala att ha brutna tår igen? -111!!! Ja ja, lägenheten är i alla fall nystädad.
Och nu fick jag ett samtal om att ge sig ut i löparspåret - inte så troligt att det kommer att ske i dag. Jag måste nog börja att lära mig att gå först. Hjälp någon!?

Det var länge sedan

Runt lunch gav jag upp, så vansinnigt kvavt i lägenheten. Behövde komma ut för att andas, så jag slog en signal till J, jodå hon var hemma. Så vi tog en lång promenad i solen för att sedan slappa hemma hos henne resten av eftermiddagen. En massa tjejprat och skratt som ett balsam för själen. :) Och naturligtvis prat om musik. Som den här gamla godingen ...

Dråplig var ordet

Efter en lagom (vad nu lagom egentligen är) lång sovmorgon så blev det en härlig eftermiddag på stranden med tonåringen. Lite mycket vind kanske - men å andra sidan såg jag inga windsurfare som klagade.

Däremot dök det upp en grupp människor i vad som syntes vara vandringskläder med ryggsäckar m.m. De stod och sjöng ett tag, och vandrade sedan sjungandes vidare. De kändes något felplacerade, men vad gör det - de såg lyckliga ut där de gick.

Till kvällningen blev det middag med gäst och en massa bokprat. Ett bokprat som ledde till att jag och tonåringen senare på kvällen letade upp boken Hundraåringen i bokhyllan, för att se om den var så som vi hört.
Det var den inte - den var bättre. Så växelvis högläste vi för varandra och fick oss mängder av skratt. Tillslut blev klockan läggdags, så hur det går för Allan får vi höra mer om i morgon.

På tal om i morgon - älskade syster yster dyker upp, galet efterlängtad av oss båda. Vad vi ska hitta på? Det vet man aldrig!

Kan det vara så enkelt?

Det finns inga bisarra beteenden, bara mänskliga svar

som orsakats av en upplevelse som inte är förstådd fullt ut.

~ Birgitta Andersson

Tänk om det fixade sig själv ...

Storstädning här hemma idag. Men i dag är inte som andra dagar - i dag är det tråkigare än någonsin att städa. Sjukt tråkigt - finner mig själv göra allt annat än att städa. Fast med O i luren är det svårt att smita;

- Vad tyst du är, fastnade du vid datorn?

- Eh, hrmm ... Nejdå, jag bara plockar lite!

Ingen vidare skönsång.

Vaknade 4:20 av två kråkor som uppenbarligen beslutat sig för, att sitta och skrika i kör utanför mitt sovrumsfönster. De höll på i vad som kändes som en evighet. Drog täcket över huvudet för att dämpa ljudet - vilket fungerade måttligt. Men tillslut lyckades jag i alla fall få några timmars extra sömn. Sweet! Dyker de upp igen, får jag nog fundera över att införskaffa ett hagelgevär!

Det har varit dåligt med träning under semestern, så nu är det dags att ge sig av ut i skogen för en joggingtur. Bäst att passa på medans det fortfarande är svalt.