Farligt nära gränsen

En enormt jobbig dag - ett sms för mycket. Matvägran igen - på grund av fel personal i köket. Och allt jag kan känna är - hur svårt kan det vara?! Fast jag vet hur svårt det faktiskt är. Men jag orkar inte hålla alla i handen varje minut. Jag kan inte lösa varje liten sak som händer i skolan. Jag orkar inte. Inte nu. Inte i dag.

Mitt i veckan

I dag var ingen bra dag, i dag blev det för övermäktigt för tonåringen att komma i väg till skolan. Huvudet gjorde ont - magen gjorde ont - han var helt slut. Han fick helt enkelt stanna kvar under täcket.

Själv tog jag en lång morgonpromenad i vårsolen, lika bra att passa på att samla lite energi medans jag kan. Jag misstänker att det kommer att bli en lång dag.

Även litet kan kännas stort

I kväll när jag satt ensam i mörkret så fick jag något fint. Nej, det var ingen present - utan bara min mobil som pep till och med det kom några ord. Bara några ord kan ni tycka. Men det här var inte vilka ord som helst. Det har var ord från en vän. Vackra ord. Värmande ord. Ord som gick rakt in i hjärteroten för att stanna ...

Och jag tänker ... Jag borde berätta oftare för mina vänner vad de betyder för mig, för det är något jag gör alldeles för sällan.

Jag kan skratta mig lycklig som har en vän som du!

Jag älskar Ola! Mm ... Japp, det gör jag!

Vilken vårdag vi har i dag. Det blev en timmes rask promenad även denna morgon, trots bara 2 plusgrader. Men solen värmde gott ändå. Och som vanligt så otroligt vackra omgivningar ...


Efter det blev det en tur till affären där sötaste J mötte upp för några minuters tjejbubbel. När våra vägar sedan skiljdes åt så tänkte jag ta en snabbvända till IKEA för att köpa en sladd jag glömde köpa sist. Och hur tänkte jag då? IKEA på en lördag? Vansinne - det gör jag aldrig om!

Nu gick det ju ändå hyfsat snabbt, och för en gångs skull kom jag ihåg att köpa ny skrivbordsstol till tonåringen. Hans har gått sönder - precis som alla hans saker gör.

Tonåringen blev superlycklig - men blev jag det? Jodå, om jag bara hade lyckats köpa rätt sladd så. Och nej, jag åker inte tillbaks till IKEA. Inte i dag!

Blått är blått - blir grönt

Som att inte resten av veckans incidenter räckte, så fick naturligtvis inte heller fredagen gå obemärkt förbi. Jag står bland grönsakerna på Coop när samtalet kommer. Tonåringen ...

- Mamma, vart är du?

Förklarar att jag är och handlar och snart är hemma igen.

- Du vet det där du brukar säga, att det finns farliga saker och att man ska vara försiktigt ...

Här vaknar den röda lampan i min hjärna och börjar blinka vaaaarning ...

- Ehh, Ja? ...

- Bli inte rädd nu mamma ...

- ???

- Menar sen när du ser mig, det är inte så farligt ...

Ehh, nähä farligt i min värld och farligt i din värld brukar vara två heeeeelt olika saker.

- Vad har du gjort?!

- Jag råkade gå in i en dörr.

*pustar ut* Var det allt? Med den där inledningen så lät det mer som att halva kroppen gått förlorad.

- Va?

- Ja, och nu kan jag inte blunda.

Tänker tänker tänker - kan inte blunda - svullen - borde vara tvärtom - igensvullet öga som inte går att öppna.

- Du menar att du inte kan öppna ögat?

- Nej, jag kan inte blinka.

Blinka? Sa han inte blunda nyss, strunt samma.

- Ta fram en påse med ärtor ur frysen, linda in i en kökshandduk och håll mot det onda, jag kommer straxt hem.

Han nöjer sig med svaret och lägger på. Det tar två minuter så ringer det igen ...

- Ärtorna är slut!

- Ja men ta något annat då.
Inser i samma stund som orden ramlar ur min mun, att det är ett för luddigt svar.

- Vadå?

Tänka tänka tänka ... Vad har jag i frysen ...

- Ta en påse med smoothiefrukt.

Han nöjer sig och lägger på.

När jag sedan kommer hem så möter tonåringen mig i hallen. Nog är han svullen alltid, men smällen hade träffat mer vid sidan av ögat, åt tinningen. Och han blinkade för fullt. Men hävdade fortfarande att han inte kunde blinka. Bad honom blunda, jodå det gick det med ... men ja, det gjorde naturligtvis ont. Inget en panodil inte kan lindra.

- Kan jag äta frukten, den är inte kall längre?

- Självklart, ät så mycket du orkar!

- Jag ser inte klok ut ...

- Nej, och värre kommer det se ut ...

Han går tillbaks till sitt rum med en skål frukt och själv står jag kvar och tittar efter honom och tänker stilla för mig själv ...

Jaha det var det, nu kan vi i alla fall stryka blåtira av listan på avklarade olyckor.

Även mammor glömmer

Kom på i samma stund som jag satte mig vid frukostbordet i morse, att jag hade glömt bort att det är Trandagen i dag. Klantigt, jag vet att jag tänkte på det härom dagen. Men det var då det.

Så med andra ord fanns ingen strumpa upphängd - således kunde ingen trana flyga förbi och fylla den med godis. Nu är ju tonåringen så gammal ändå, så det gör ju inte så mycket. I den här åldern är det ju mer en kul grej. Så när tonåringen var inne i duschen så tryckte jag ned en 20-lapp i en av de framlagda stumporna.

Det uppskattades - menar vem vill ha godis när man kan få pengar i stället ...

Underbara fredag

En underbar start på fredagen - körde tonåringen till skolan. Sedan tog jag en timmes promenad i morgonsolen. Så otroligt skönt att komma ut i naturen och få njuta av lugnet lite. Se här ...

Lät mig inte bli uppstressad av tonåringens dagliga samtal från skolan. Ja ni hörde rätt, denna vecka har de varit dagliga - i bland flera gånger om dagen. Det märks att han inte är på topp just nu när han är förkyld, hans stressgräns är så mycket lägre.

Dags nu att komma in i duschen, sedan om allt vill sig väl så blir det lunch med finaste J.

Världsliga ting

Siffran över förlorade i Japan stiger för varje dag. Bombdåd i Jerusalem. I Libyen krigas det vidare. Elizabeth Taylors hjärta orkade inte längre.

Och mitt största bekymmer just nu är om tonåringen kommer att acceptera att han får ris till köttfärsåsen, då det visade sig vara soja i pastan som fanns hemma. Japp, det kunde varit värre.

Toppenhelg!

Så var vi hem hemma igen efter en toppenhärlig helg i Enköping/Stockholm. Underbart väder och underbara vänner.
Helgens topp var lördagseftermiddagen som bjöd på bio - The King´s Speech. Vi har pratat så länge om att se den och äntligen blev det av. Jag hade enormt höga förväntningar innan och jag blev inte det minsta besviken. Den är nog en av de bästa filmer som visas just nu.
Så om ni funderar på att se den - tveka inte!
Efter bion gick vi och åt en trevlig middag i glada vänners sällskap. Det blev första gången jag åt glutenfri pasta ute på många år. Det är tyvärr ytterst sällsynt av restauranger att tillhandahålla glutenfria alternativ. Men som sagt - this one did! Så den här restaurangen lär vi återvända till. Toppen!

Good day indeed

En lite ovanligt strulig morgon, först vaknade jag med ett ryck och satte mig upp. Tittade över på väckarklockan för att inse att jag varit uppe och stängt av den. Men 5 minuter hit och dit gör mig ändå inte stressad. Går in och väcker en vääääääldigt trött tonåring. Så trött så han försökte ta till magknepet, men jag konstaterade då torrt ... att är det så här det ska vara varje morgon efter träning så blir det ingen mer sådan. Efter det släpade han sig in i duschen.

Men där måste något hänt (misstänker att hans hjärna vaknade på högvarv). För när han kommer ut ur duschen är han uppskruvad. Tar bilder på sin överkropp. Återigen får jag hoppa in och styra upp. Jodå, "skolsköterskan hade sagt" ... "du ska få recept för jag kan inte äta något".

Försöker återigen förklara lugnt och konkret just varför han får utslag på huden ... "vattnet är för varmt" "du har för varmt vatten när du duchar" "du får inte vrida förbi markeringen". "Jodå, du kan visst äta massor." osv osv osv.

Klockan är 7 på morgonen och jag är inte mer än människa och tillslut brister det och jag slänger ur mig en dum kommetar om en viss person på skolan. Lyckas samla mig, messar hans klasslärare.

Bara det tog en kvart ... att hitta kontakten i låsningen, få honom att lyssna, få honom att landa ... "Allt är lugnt"

Klassfröken ringer upp ... och vi gör en snabbanalys av läget och tar beslutet att vi portar tonåringen från skolsköterskan ett tag. För han blir på tok för uppskruvad och hon stjälper mer än hjälper. Förhoppningsvis kan hans dagar nu bli lite lugnare. Bra! Ett steg framåt.

Nu ska det sista packas, tonåringen ska hämtas efter skolan ... sedan ger vi oss av i snöyran. Japp, i dag är en bra dag!

Åh, ett stort tack till A, vad sjutton skulle vi göra utan dig.

Alla barn borde få ha en lärare som du! :)

Synd att i morgon inte är i dag

Idag har varit en fixar dag. Lite tvätt - lite packande - lite fixande. Så i morgon när tonåringen har slutat skolan så åker vi till Enköping. Yey!

Tyvärr så verkar lagen om alltings djävlighet slå till igen, för i morgon väntas snö - hela vägen upp. Men men, snö är fint det med. Det får ta den tid det tar, huvudsaken är ju att vi kommer fram.

Vad som göms i snö ...

Onsdag morgon och det är kallt. Känns som att våren med sin vårvärme tog en paus för att dra sig tillbaka för att hämta nya krafter. Trottoaren ligger grå under våra fötter och sand och grus yr runt i vinden. Snön som höll den kvar på marken är borta för länge sedan.

Blir åter påmind om varför jag inte tycker om den här staden - gjorde jag någonsin? Faktum är att det blåser alltid kallt här - året om. Jag drar åt jackan lite extra runt halsen, men det hjälper inte. Jag fryser lika mycket i alla fall. Jag fryser inifrån och för det hjälper ingen jacka i världen.

Tonåringen sparkar i gruset vilket får ett moln av damm att fara upp i luften. Jag påtalar det onödiga i det hela, men han hör inte - han är i sin egen värld.
Det är dags för ännu ett möte, i raden av möten. Tonåringen är trött.
Själv önskar att jag att jag kunde gjort som våren.

The one

Lite passande att gårdagens bild var på ett beslag. För det är just vad min dag har gått ut på - jag har åkt runt och letat efter det "rätta" beslaget. Ni som känner mig förstår ju att det naturligtvis var till huset - huset som snart står klart för försäljning. Mitt hus - som jag kommer att sakna fast det aldrig riktigt hann bli mitt.

Hur som helst, jag var ute efter beslag med "funkiskänsla", men det visade sig vara betydligt svårare än jag tänkt. Men skam den som ger sig, på ställe nr tre hittade jag det tillslut. Men naturligtvis hade de bara fyra stycken inne och jag behöver sex - kan ju vara bra att ha, om man nu vill kunna öppna alla dörrar, så det var bara till att be dem ta hem fler.
Ölandsstenen till hallen inhandlades igår, så otroligt vacker. Nej, det är nog bäst jag slutar rabbla om de senaste inköpen till huset, innan jag grottar in mig helt på inredningsdetaljer som jag aldrig kommer få leva med. Det är bara till att återigen konstatera...
Livet blir inte alltid som man tänkt sig - det blir ibland helt annorlunda.

Dit eller hit

Tänkte på att det där med dörrar, det är lite som med ett halvfullt vs. halvtomt glas - går en dörr ut eller in? Jag antar att det beror på lite hur man ser på saken. Eller kanske framför allt vart man är på väg, eller åt vilket håll ...

Själv tänker jag nu gå ut i köket och ta hand om disken, och för det behöver jag inte öppna en endaste dörr.

Wormhole

Och vips var helgen slut, det har gått så fort. Säger som jag sa till Ola. Det känns som det saknas en dag. Hela den här dagen har känts som en lördag.

Idag fick bilen en vårstädning, både utvändigt och invändigt. Helt otroligt vad en dammsugning och en biltvätt kan göra. Bilen ser som ny ut igen. Tråkigt bara att veta att jag på fredag åker till Enköping, för efter 60 mils landsväg så brukar inte bilen se lika ny ut. Nåväl, det var ett angenämnt lördagsnöje i vilket fall. Nej, söndagsnöje menar jag.

Konstigt nog så kändes det i lördags som att det var fredag. Och i dag som att det är lördag, fast det är som de flesta vet -söndag.

Så då är frågan - vart tog Lördag vägen!?

Nedräkning!

I kväll blir ingen TV kväll, i kväll blir en Theo kväll - två sidor med fluffiga moln kvar, sedan är jag klar. En bitterljuv känsla som alltid. Det är ju naturligtvis skönt att vara klar eftersom man blir lite Theo trött med tiden, men så samtidigt blir det lite tomt.
Men kreativa tomrum är till för att fyllas och planerna är stora. Mer om det en annan gång. ;)

Hipp Hipp Hurra!

Ett stort Grattis älskade Ola på födelsedagen

från mig och tonåringen.

Helga tittade in med en liten hälsning,
och beklagade att de inte kunde närvara i dag ...

Pain

På förmiddagen ringde det plötsligt. Själv satt jag så djupt fokuserad med färgsättningen, så det tog en stund innan jag insåg att det var min dörr det ringde på.
Det var min granne herr P, han kom in i hallen och började genast att berätta om sitt senaste läkarbesök. Själv kunde jag inget annat än att stå där och nicka och beklaga och önska att jag inte öppnat dörren.

Insåg efter en stund att det är lika givande som när jag är i byns brödbutik i mitt Frankrike. Den rara damen pratar på som en kulspruta och jag förstår inte ens hälften, ska vi vara petiga så förstår jag ungefär ett ord av femtio. Men artigt uppfostrad som jag är, så svarar jag så gott jag kan, fast jag inte riktigt vet på vad det är jag svarar, men jag nickar och ler, sedan betalar jag mitt bröd och lämnar henne med ett "au revoir". Alltså precis som jag gör i denna stund med Herr P i hallen. Jag bara står där och nickar och ler medlidande.

Han kan ju inte veta att jag just i dag, hade föredragit att hålla en konversation på obefintlig franska.

Vårväder!

Trots underbar sol, så blev vi kvar inne tills efter lunch på söndagen. Sedan körde jag Ola till Åbergs där vi tog en fika innan han skulle guida. Själv åkte jag sedan vidare till Stockholm. Till kvällen blev det familjemiddag med Italienska delen av familjen. Lilla E var i sitt esse som vanligt, nyss hemkommen från italien så fanns det ju en del att berätta. :)

Måndagen kom fortare än fort - alldeles för fort. Jag mötte upp Ola på stan för ett morgonmöte. Sedan fixade vi lite ärenden och tog en fika på Vete-katten innan vi skildes åt. Sedan var det bara för mig att packa bilen och åka söderut igen. Och nej, som vanligt känns det inget roligt alls att åka. Ännu mindre roligt blev det att komma hem och upptäcka att tonåringen är magsjuk. Håller nu tummarna att det bara är något han ätit!

Myslördag

Resan upp till Ola och Enköping i fredags gick utmärkt, trots mörkret och den sena timmen. Lördagen blev lugn med en ovanligt lång sovmorgon. En promenad ut i solen för en fika på Café tant Gredelin, där det serverades en supergod äppelkaka. Mums!


På vägen hem gick vi förbi videostället och hyrde lite film. Sedan vidare till stormarknaden för att inhandla lite nödvändigheter. När vi shoppat klart insåg vi att inte någon utav oss hade ork att laga kvällsmat, så efter lite velande hit och dit så fick det bli Thai-buffé.

Just det ja, filmkväll blev det naturligtvis. Vi hade otur att välja vääääääldigt dåliga filmer. Till exempel Splice som jag tråkigt nog måste klassa som det mest värdelösa jag sett på länge. Se den inte, den är inte ens värd hyrpriset.

Sedan har vi ju film nummer två, som jag inte ens kommer ihåg vad den heter. Japp, så dålig var den! Den var verkligen inte heller något att se - karaktärer utan känsla. Gick inte att känna något för någon, alldeles för robotaktigt. Nej, vi får se till att välja bättre nästa gång.

Men men, vad gör väl det att filmerna var så dåliga, när det är sällskapet i soffan som räknas. ;)

Äntligen helg!

Möte på skolan på förmiddagen som ändå gav lite hopp om framtiden. Skönt! Hoppas bara det håller ett tag, men det lär väl visa sig. Men just denna veckan fungerar det, så det är bara att andas ut om som bara för ett tag.

Efter mötet åkte jag ner på stan för en hysteriskt rolig lunchfika med bästa tjejerna, som vanligt en energikick med efterföljande träningvärk i magen av alla skratt. Efter det blev det lite busig shopping och diverse ärenden. Nu har jag äntligen fått i mig lite mat, så nu ska jag bara packa ihop det sista, sedan blir det till att äntligen få åka till ateljén i Enköping och en väntande Ola. Yey - mörkerkörning i 6 timmar!

Ha en underbar helg alla, för det tänker jag ha! :)

Vad sägs om lite vätska?

I dag känner jag mig som den här lilla stackarn i mitt vardagsrum - hängig och trött. Kanske har även jag vätskebrist. Eller så håller jag på att åka på en dunderförkylning, för det är så det känns i kroppen.
Nej, jag hoppas verkligen inte det är så, för det blir lite svårt att resa norröver till helgen då.

Shi-Shnu #femtioelva

En lång dags färd mot natt - och jag är helt slut. Känns som om jag gäspat mig igenom dagen. Fick trots tröttheten i alla fall 6 Theosidor till klara. Helt ok med andra ord. Nej, nu är det dags för sängen och välbehövlig sömn. Säger godnatt med en gammal favorit låt. Och ni som fortfarande sitter uppe och ugglar - gå och lägg er! ;)

Swiiiiiiish

Monster, tentakler, slem och slime flyger förbi på skärmen i en rasande fart. Och allt jag kan känna är att det här vill jag ha mer utav. En hel bok med ...