Ännu ett år av galenskaper...

Grattis min älskade Oz på födelsedagen!

Wouldn´t trade you for the world!

So it is

What we want, doesn´t always matter.

Then again... sometimes it all that does...

Konstig natt...

Somnade vid 23 snåret igår. Har inte sovit bra alls. Vaknade mitt i natten utav att sonens mobil ringde. Han har en helt vidrig signal med en jobbig röst som skriker "men svara då". Men det verkade han inte göra. Signalen eskalerar. Förstår inte hur han bara kunde fortsätta sova, medans jag flera rum bort vaknar. Tillslut tystnade telefonen och jag lyckades tillslut somna om. Sov oroligt med underliga drömmar resten av natten.

På morgonen går jag in för att väcka honom. Tar upp hans telefon som ligger på bordet bredvid hans säng, bara för att se vem som ringde honom mitt i natten. Och det var...

Ingen! Det har inte ringt någon! Ingen på samtalslistan och inget missat samtal. Så antingen har jag drömt alltihop. Men det vet jag att jag inte gjort...

Han blir lycklig han...

Regnet har vräkt ner sedan imorse. Inga tendenser till att sluta. Så det var bara till att ge sig ut för att inhandla födelsedagspresent till tonåringen från morfar på MediaMarkt. Det jag har tänkt att handla till honom får vänta tills imorgon. Helt omöjligt att bära stora saker själv i ösregnet.

Det blev en lite grej till mig själv också. Hittade äntligen tv-serien Moonlight till ett bra pris. Som jag har längtat. Ännu en av alla vampyrserier. Men till skillnad från många andra, så är den här riktigt bra.

Så nu tänker jag krypa ner i soffan med en varm kopp thé och hoppas det kan lindra det halsonda. Har inte tid att bli sjuk nu när det är kalas på gång. Håll tummarna att det går vägen...

Roligt nästan hela tiden...

Att dagen blev lång igår, känns i kroppen idag. Vaknade av att tonåringen satt och spelade Wii på sitt rum. Han hade tydligen ställt alarmet på sin mobil, för att hinna spela innan frukost. Intressant det där att det inte är några som helst problem att gå upp, när det handlar om något kul. Att stänga av spelet för att gå och äta frukost innan skolan var mindre roligt.

Dunder och brak

Vaknade av en kraftig smäll i natt. Trodde först det var någon vägg som rasat i lägeheten. Man vet ju aldrig. Låg kvar och lyssnade.
Nejdå, det var bara åskan som lät. Men som det lät. Det dundrade och smällde så jag trodde jag skulle bli galen. Helt omöjligt att somna om. Jag är inte rädd för åska, så det är inte det. Jag kan i vanliga fall sova med ljud runtomkring. Det har jag inga som helst problem med. Men i natt gick det bara inte. Det lät helt enkelt för mycket.

Så det får gärna åska så mycket det vill, fast inte när jag ska sova tack!

Tillbaks till skolmaten

Så nu har lugnet lagt sig här. Alldeles tyst. Ja bortsett från valpen som har somnat och ligger snarkandes under min stol. Alla morgonens samtal avklarade. Dags att färglägga klart det sista.

Pratade med ett storkök tidigare på morgonen. De ville att jag skulle komma dit för att prata med personalen där om födoämnesallergi/intolerans. I vanliga fall brukar jag bara tala med den huvudansvariga. Men nu tyckte han att de var många som arbetade med specialkosten, så det var bättre att jag träffade alla samtidigt.

Ska bli spännande att få se lite hur de jobbar när de slussar ut specialkosten till skolorna.
Det blir ju trots allt fel ibland. Men jag försöker att ha i åtanke att de är ju trots allt bara människor de med. Fast med ett enormt ansvar på sina axlar. För när det väl blir fel, så kan det bli riktigt fel. Och då kan det sluta riktigt illa. Glad jag inte har det ansvaret på mina axlar.