Farligt nära gränsen

En enormt jobbig dag - ett sms för mycket. Matvägran igen - på grund av fel personal i köket. Och allt jag kan känna är - hur svårt kan det vara?! Fast jag vet hur svårt det faktiskt är. Men jag orkar inte hålla alla i handen varje minut. Jag kan inte lösa varje liten sak som händer i skolan. Jag orkar inte. Inte nu. Inte i dag.

Mitt i veckan

I dag var ingen bra dag, i dag blev det för övermäktigt för tonåringen att komma i väg till skolan. Huvudet gjorde ont - magen gjorde ont - han var helt slut. Han fick helt enkelt stanna kvar under täcket.

Själv tog jag en lång morgonpromenad i vårsolen, lika bra att passa på att samla lite energi medans jag kan. Jag misstänker att det kommer att bli en lång dag.

Även litet kan kännas stort

I kväll när jag satt ensam i mörkret så fick jag något fint. Nej, det var ingen present - utan bara min mobil som pep till och med det kom några ord. Bara några ord kan ni tycka. Men det här var inte vilka ord som helst. Det har var ord från en vän. Vackra ord. Värmande ord. Ord som gick rakt in i hjärteroten för att stanna ...

Och jag tänker ... Jag borde berätta oftare för mina vänner vad de betyder för mig, för det är något jag gör alldeles för sällan.

Jag kan skratta mig lycklig som har en vän som du!

Jag älskar Ola! Mm ... Japp, det gör jag!

Vilken vårdag vi har i dag. Det blev en timmes rask promenad även denna morgon, trots bara 2 plusgrader. Men solen värmde gott ändå. Och som vanligt så otroligt vackra omgivningar ...


Efter det blev det en tur till affären där sötaste J mötte upp för några minuters tjejbubbel. När våra vägar sedan skiljdes åt så tänkte jag ta en snabbvända till IKEA för att köpa en sladd jag glömde köpa sist. Och hur tänkte jag då? IKEA på en lördag? Vansinne - det gör jag aldrig om!

Nu gick det ju ändå hyfsat snabbt, och för en gångs skull kom jag ihåg att köpa ny skrivbordsstol till tonåringen. Hans har gått sönder - precis som alla hans saker gör.

Tonåringen blev superlycklig - men blev jag det? Jodå, om jag bara hade lyckats köpa rätt sladd så. Och nej, jag åker inte tillbaks till IKEA. Inte i dag!

Blått är blått - blir grönt

Som att inte resten av veckans incidenter räckte, så fick naturligtvis inte heller fredagen gå obemärkt förbi. Jag står bland grönsakerna på Coop när samtalet kommer. Tonåringen ...

- Mamma, vart är du?

Förklarar att jag är och handlar och snart är hemma igen.

- Du vet det där du brukar säga, att det finns farliga saker och att man ska vara försiktigt ...

Här vaknar den röda lampan i min hjärna och börjar blinka vaaaarning ...

- Ehh, Ja? ...

- Bli inte rädd nu mamma ...

- ???

- Menar sen när du ser mig, det är inte så farligt ...

Ehh, nähä farligt i min värld och farligt i din värld brukar vara två heeeeelt olika saker.

- Vad har du gjort?!

- Jag råkade gå in i en dörr.

*pustar ut* Var det allt? Med den där inledningen så lät det mer som att halva kroppen gått förlorad.

- Va?

- Ja, och nu kan jag inte blunda.

Tänker tänker tänker - kan inte blunda - svullen - borde vara tvärtom - igensvullet öga som inte går att öppna.

- Du menar att du inte kan öppna ögat?

- Nej, jag kan inte blinka.

Blinka? Sa han inte blunda nyss, strunt samma.

- Ta fram en påse med ärtor ur frysen, linda in i en kökshandduk och håll mot det onda, jag kommer straxt hem.

Han nöjer sig med svaret och lägger på. Det tar två minuter så ringer det igen ...

- Ärtorna är slut!

- Ja men ta något annat då.
Inser i samma stund som orden ramlar ur min mun, att det är ett för luddigt svar.

- Vadå?

Tänka tänka tänka ... Vad har jag i frysen ...

- Ta en påse med smoothiefrukt.

Han nöjer sig och lägger på.

När jag sedan kommer hem så möter tonåringen mig i hallen. Nog är han svullen alltid, men smällen hade träffat mer vid sidan av ögat, åt tinningen. Och han blinkade för fullt. Men hävdade fortfarande att han inte kunde blinka. Bad honom blunda, jodå det gick det med ... men ja, det gjorde naturligtvis ont. Inget en panodil inte kan lindra.

- Kan jag äta frukten, den är inte kall längre?

- Självklart, ät så mycket du orkar!

- Jag ser inte klok ut ...

- Nej, och värre kommer det se ut ...

Han går tillbaks till sitt rum med en skål frukt och själv står jag kvar och tittar efter honom och tänker stilla för mig själv ...

Jaha det var det, nu kan vi i alla fall stryka blåtira av listan på avklarade olyckor.

Även mammor glömmer

Kom på i samma stund som jag satte mig vid frukostbordet i morse, att jag hade glömt bort att det är Trandagen i dag. Klantigt, jag vet att jag tänkte på det härom dagen. Men det var då det.

Så med andra ord fanns ingen strumpa upphängd - således kunde ingen trana flyga förbi och fylla den med godis. Nu är ju tonåringen så gammal ändå, så det gör ju inte så mycket. I den här åldern är det ju mer en kul grej. Så när tonåringen var inne i duschen så tryckte jag ned en 20-lapp i en av de framlagda stumporna.

Det uppskattades - menar vem vill ha godis när man kan få pengar i stället ...

Underbara fredag

En underbar start på fredagen - körde tonåringen till skolan. Sedan tog jag en timmes promenad i morgonsolen. Så otroligt skönt att komma ut i naturen och få njuta av lugnet lite. Se här ...

Lät mig inte bli uppstressad av tonåringens dagliga samtal från skolan. Ja ni hörde rätt, denna vecka har de varit dagliga - i bland flera gånger om dagen. Det märks att han inte är på topp just nu när han är förkyld, hans stressgräns är så mycket lägre.

Dags nu att komma in i duschen, sedan om allt vill sig väl så blir det lunch med finaste J.