I kväll när jag satt ensam i mörkret så fick jag något fint. Nej, det var ingen present - utan bara min mobil som pep till och med det kom några ord. Bara några ord kan ni tycka. Men det här var inte vilka ord som helst. Det har var ord från en vän. Vackra ord. Värmande ord. Ord som gick rakt in i hjärteroten för att stanna ...
Och jag tänker ... Jag borde berätta oftare för mina vänner vad de betyder för mig, för det är något jag gör alldeles för sällan.
Jag kan skratta mig lycklig som har en vän som du!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar