Resan upp till Sthlm gick inte direkt som planerat i tisdags. Jodå, jag kom fram - fast inte riktigt som tänkt. Hade precis kommit fram till Stockholm när en hysterisk O ringer. Det är något fel på hans älskade katt "Kompis". Hon kan inte gå och verkar vara helt borta - ögonen går fram och tillbaks, hon hade kräkts osv osv. Listan kan göras lång.
Säger åt honom att ta sig till veterinären så fort som möjligt. Han hade ju redan varit hemma med henne i det tillståndet ett tag. Vi kommer fram till att vi hörs senare - han skulle fixa så de kom iväg.
Känner på mig redan när vi läggar på vem som kommer få köra. Så jag packar inte ens ur bilen i Sthlm. Tar bara ur datorn. Smiter snabbt in på toa. Får frågan, ska vi börja med kvällsmaten? Konstaterar att det inte är någon idé. Jag måste nog straxt köra igen. Och yes, mycket riktigt. Vid 18 ringer O, trots en massa spring hemma hos honom av olika människor. Kan ingen utav dem köra.
Jag får helt enkelt efter att redan kört 50 mil, köra ca 10 till för att hämta upp katten. Sedan ytterligare ca 4 mil för att komma till Djursjukhuset i Uppsala.
Men vad gör man inte för djurens skull. Inget djur ska behöva lida i onödan. Nu visade det sig att det antagligen inte var någon fara - just nu misstänker de kristallsjukan. Vi får se hur det hela slutar. Hon är kvar på sjukhuset för observation. Är det bara kristallsjukan är det ju ingen fara - propp eler blödning hade ju varit värre. Hon får nog snart komma hem igen. Bara till att hålla tummarna! :)
Varför ligga på skinnfällen när man kan ligga på Annas kofta?!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar