Solen strålar utanför mitt fönster. Straxt dags att gå ut på en lunchpromenad i vårvädret. Ledsenheten och besvikelsen har lagt sig lite, men inser att jag inte är ett dugg förvånad. Det var väntat, som en självuppfyllande profetia.
Träningspasset i morse gjorde susen, trots att träningsvärken kommit smygande redan. Men som de gamla brukade säga när man var liten - Vill man vara fin får man lida pin!
Ni som undrar hur det gått med Kompis så har det gått bra. Hon har fortfarande svårt att äta själv, så hon föredrar att bli matad med sked. Men hon kan trots allt röra sig lite bättre idag.
Hoppas det inte blir fler av morgonens olyckor bara, men det lär nog O märka när han kommer hem från jobbet! ;)
Recent Posts
0 kommentarer:
Skicka en kommentar