My bad

Igår kväll så trotsade jag förkylning och feber och gav mig ut i vintern. Tonåringen behövde vinterskor och jag behövde fylla kylen. Var helt slut redan efter att ha grävt fram bilen.

Mataffären klarades av snabbt - inget krångel alls från tonåringen. Sedan in på Intersport, han hittade genast en sko. Vilken jag snabbt deklarerade att "den blir det inte eftersom den inte är fodrad".

Att ta ett nej kan vara svårt för alla ibland. Men för honom så otroligt mycket svårare, ibland till och med omöjligt. Han tittade snabbt på alla andra skor, och nu menar jag snabbt ca. 10 sekunder. Visste redan vid mitt nej vad som var på väg, hans humör var på väg att svänga och det gick fort. Och det enda jag kunde känna var - åhhhh, jag orkar inte, inte nu, inte här!

Nästa affär -Team Sportia. Säkert 20 olika kängor att välja på. Han tittar sig snabbt omkring i ca 5 sek. "Nä, alla är fula". Inte en chans att han hunnit se alla kängorna på den tiden. Ser på honom att han är toklåst. En expedit kommer fram för att hjälpa till. Hon håller upp en känga med Gore-tex. Då får han ett utbrott. "Tänker aldrig ta på mig Gore-Tex, det är fult!" Hennes förklaring om att Gore-tex inte är något som syns utanpå hjälper inte. Hon inser inte att hon har förlorat redan innan hon klivit fram. Han är totalblockad.

Jag plockar helt sonika ut honom ur affären. Har god lust att skälla ut honom för hans otrevliga beteende. Men jag vet att just nu så hjälper inte det för fem öre, utan i detta läget skulle det bara göra saken värre. Jag vet också att jag kunde gjort saker annorlunda innan vi ens klev in i affären. Jag gjorde den stora missen att inte förklara vad han kunde förvänta sig att finna i butiken.

Efter en halvtimme av prat och tråcklande är blockeringen nästan borta, så vi gör ett nytt försök på Stadium. Denna gång med en förklaring innan på vad vi ska göra och inte göra. Och vips hade vi köpt ett par vinterkängor. Hur smidigt som helst.

Tänk att det ska vara så svårt ibland när det samtidigt kan vara så lätt ...