Perspektiv

Satt med en vän och pratade tidigare, hon väntade på att bli hämtad för ett återbesök hos läkaren (hon hade varit där i morse). De hade nu ringt vid lunch och meddelat att det vore bra om hon kom tillbaka. Helst så fort som möjligt. Men hon fick inte veta varför. Hon var självklart fruktansvärt nervös.
Hade proverna redan visat något? Var cancern tillbaka? Hade den flyttat sig någon annanstans? En miljon frågor och inga svar. Jag hade ju inte heller några svar att ge. Allt jag kunde göra var att finnas där och att lyssna.

Men nog ger det perspektiv på vår tillvaro här på jorden.
Nog för att mitt liv kan vara överdjävligt jobbigt ibland - men det är i alla fall inte dödligt. Jag har det bra.