Det gör ont ändå

Börjar bli dags att gå och leta reda på min kudde. Hoppas att denna natten kan föra med sig lite mer sömn än vad förra gjorde. Min kropp skriker efter vila, något som orolig eller obefintlig sömn inte kan ge. Är det inte det ena som stör sömnen så är det något annat.

Har blivit så mycket obekvämare att ligga still i samma läge sedan vikten rasade. Som om skelettet låg och skavde direkt mot madrassen. Det gör ont. Det gör ont, överallt efter en stund. En hel procedur med kuddar och täcken bara för att göra det någorlunda bekvämt. Sedan kan jag försöka sova.

Jag kan tycka att jag borde vant mig efter 17 år. Men det är som det är, vissa saker vänjer man sig aldrig vid...