Efter ett år i den här lägenheten har jag fortfarande inte kommit i ordning. Det ligger en hög med böcker på spishyllan till höger i mitt vardagsrum. Högen har legat där sedan jag packade upp dem ur lådan den dagen jag flyttade in. Högen ligger fortfarande kvar där.
Ibland tror jag det finns en trygghet i saker som är. Böckerna ligger staplade där i sin hög. Dock inte oföränderlig eftersom böckerna läses och bytes ut och ibland även lämnar rummet för att aldrig återvända. Men högen finns dock ändå kvar. Precis som ärret på mitt vänstra knä. Vissa saker får man lära sig leva med, var det en vis man som sa. Och jag instämmer. Högen på spisen fortsätter växa i takt med suget efter nya ord och texter. Ett aldrig sinande tillstånd.
Nu kanske ni tror att jag är en slarvig person som dräller saker omkring mig. Men det är just där det inte går ihop. Jag är nämnligen raka motsatsen. Jag älskar ordning. Så länge den är min.
Ibland undrar jag varför högen inte är i en bokhylla, i stället för på den blanka mörkröda marmorn. Kanske är det bara för att jag lät honom ta bokhyllan vid skilsmässan. Jag borde ta och köpa en bokhylla någon dag.
Men jag undrar om inte högen med böcker på spishyllan kommer att ligga kvar ändå. Som en påminnelse om att vissa saker bara är. Alla böcker hör helt enkelt inte hemma i en bokhylla.
Recent Posts
0 kommentarer:
Skicka en kommentar