Resväskan börjar bli sliten

Dags för tonårsfri helg igen. Två dagar att samla kraft på. Skönt men som vanligt ändå med en tvetydig känsla. Hur jobbigt det än kan vara här ibland så är det samtidigt så otroligt tyst och tomt när han inte är här.

Älskar att hösten är här. Träden utanför fönstret är så otroligt vackra. Fotot gör den ingen som helst rättvisa, morgonsolens strålar får hela trädet att lysa som av guld. Underbart vackert att vakna till.



Eftersom jag sista tiden varit hängig och febrig igen borde jag nog ligga under en filt och bara mysa under hela helgen. Passa på att hämta andan och framför allt hinna landa i nuet. Hämta kraft inför det som komma skall.

Har inte varit hemma på flera helger nu. Men O ringde tidigare idag och ville så gärna att jag skulle köra upp till honom över helgen. Det vankas visst familjemiddag för att fira att O fick Adamsonstatyetten.

Ett mycket frestande erbjudande. Svårt att motstå.
Undrar om jag har ork nog i kroppen att köra de 50 milen?

Hmm... Bäst jag går och packar! :)