En vecka eller två där jag med trygghet kan lämna över tonåringen i någon annans händer, utan att behöva rycka in.
En vecka eller två där jag inte ständigt behöver ha mobilen nära.
En vecka eller två där jag inte behöver åka till skolan en eller två gånger om dagen för att fixa något.
En vecka eller två där jag inte behöver åka till vårdcentral och sjukhus för att kolla upp senaste olyckan.
En vecka eller två där jag inte ständigt måste ta hänsyn till ett funktionshandikapp och väga mina ord.
En vecka eller två där jag inte behöver vara ett kom ihåg för två
En vecka eller två som inte är ett inrutat schema.
Tänk en vecka eller två där jag kan få göra precis som jag vill. En vecka eller två där jag bara kan få njuta av att leva lite. En vecka eller två ... Är det verkligen för mycket begärt?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar