Cry Wolf

Oj, vilken start på veckan vi fick. Mötte upp tonåringen för ett möte hos J. Han hade sms:at mig en halvtimme tidigare och sagt att han redan var i väntrummet. Jag frågade varför han gått dit så tidigt. Fick som svar att han ramlat och slagit sig på rasten.
Det var inte läge att dra igång ännu ett - "Du måste ta det lugnt" samtal. Så jag lät det bero.
Mötet gick sådär, han var otroligt uppe i varv och satt mest och skrattade och var allmänt tramsig och nämnde emellanåt att det gjorde ont.
Eftersom han inte kunde böja handen uppåt så ringde jag vårdcentralen så fort vi kom ut från mötet. Nähä, de hade slut på tider. Men vi kunde återkomma efter 16:30 då jourcentralen öppnat.

Så vi åkte hem och gjorde läxor, käkade kvällsmat och ringde jourcentralen. Fick en tid efter 20. Han gnällde inte nämnvärt över armen, bara när han försökte röra den i vissa lägen. När vi väl var hos läkaren (som visade sig vara hans skolläkare) så satt han mest och skrattade åt sitt misslyckade jack-ass stunt. Men hans skolläkare såg lite bekymrad ut en stund, sedan skickade hon oss direkt till röntgen.

När vi kom in på sjukhuset var det tyst och öde överallt, tonåringen tyckte att det var som att vara i en skräckfilm. Hmm...
Röntgen gick fort, sedan kom en sköterska och meddelade utan vidare förklaring. - Ni ska gå ner på akuten och anmäla er.

Väl nere på akuten så blev vi snabbt inplockade i gipsrummet. Så jag konstaterade lite snabbt att du har nog brutit något. Coolt tyckte tonåringen och tramsade vidare. Sedan var det det vanliga med ortopedläkare och gipsning - handledsfraktur.

Idag tycker han inte att det är lika coolt, han har insett att det faktiskt är lite bökigt med att bara ha en hand att använda och det gör ONT!

Jag kan bara återigen konstatera att det var tur att vi åkte in. Att personalen på jourcentralen skojade om klippkort är saker man får ta. I tonåringens fall är det bättre att åka in en gång för mycket än för lite. :)