Svenska språket i utveckling

Jag påminner tonåringen om att inte glömma ta med engelskaläxan till skolan. Han öppnar väskan och visar pappret.

- Superbra, vi går igenom det i kväll igen så det sitter.
- Men det är ju inte engelskan jag behöver hjälp med!
- Nähä, vad behöver du hjälp med då?
- Svenska, att stava och skriva. Jag kommer inte ihåg hur man stavar "själv" längre, så jag skriver bara "sj".
- Men, hur tror du att det stavas då?
Osäkert får han fram rätt stavning med lite hjälp av att jag ljudar.

Jag säger till honom att vi pratar med A om det hela, vilket verkar lugna. Sedan förvinner han i väg till skolan.

Men jag blir kvar, funderande över hur språket håller på att förändras. Har ni sett hur det ser ut i barnens sms/meddelanden till varandra?
Det finns knappt några hela ord. Det är "vgd" "sj" osv. Förkortningar i all oändelse (fint ord, gissar på att det är lokalt).
Anyhows, vad det här gör med barnens språk är rätt uppenbart. Visst ett språk är alltid under ständig utveckling, men jag har svårt att se att det här skulle vara rätt håll.