Onsdag morgon och det är kallt. Känns som att våren med sin vårvärme tog en paus för att dra sig tillbaka för att hämta nya krafter. Trottoaren ligger grå under våra fötter och sand och grus yr runt i vinden. Snön som höll den kvar på marken är borta för länge sedan.
Blir åter påmind om varför jag inte tycker om den här staden - gjorde jag någonsin? Faktum är att det blåser alltid kallt här - året om. Jag drar åt jackan lite extra runt halsen, men det hjälper inte. Jag fryser lika mycket i alla fall. Jag fryser inifrån och för det hjälper ingen jacka i världen.
Tonåringen sparkar i gruset vilket får ett moln av damm att fara upp i luften. Jag påtalar det onödiga i det hela, men han hör inte - han är i sin egen värld.
Det är dags för ännu ett möte, i raden av möten. Tonåringen är trött.
Själv önskar att jag att jag kunde gjort som våren.
Recent Posts
0 kommentarer:
Skicka en kommentar