Good day indeed

En lite ovanligt strulig morgon, först vaknade jag med ett ryck och satte mig upp. Tittade över på väckarklockan för att inse att jag varit uppe och stängt av den. Men 5 minuter hit och dit gör mig ändå inte stressad. Går in och väcker en vääääääldigt trött tonåring. Så trött så han försökte ta till magknepet, men jag konstaterade då torrt ... att är det så här det ska vara varje morgon efter träning så blir det ingen mer sådan. Efter det släpade han sig in i duschen.

Men där måste något hänt (misstänker att hans hjärna vaknade på högvarv). För när han kommer ut ur duschen är han uppskruvad. Tar bilder på sin överkropp. Återigen får jag hoppa in och styra upp. Jodå, "skolsköterskan hade sagt" ... "du ska få recept för jag kan inte äta något".

Försöker återigen förklara lugnt och konkret just varför han får utslag på huden ... "vattnet är för varmt" "du har för varmt vatten när du duchar" "du får inte vrida förbi markeringen". "Jodå, du kan visst äta massor." osv osv osv.

Klockan är 7 på morgonen och jag är inte mer än människa och tillslut brister det och jag slänger ur mig en dum kommetar om en viss person på skolan. Lyckas samla mig, messar hans klasslärare.

Bara det tog en kvart ... att hitta kontakten i låsningen, få honom att lyssna, få honom att landa ... "Allt är lugnt"

Klassfröken ringer upp ... och vi gör en snabbanalys av läget och tar beslutet att vi portar tonåringen från skolsköterskan ett tag. För han blir på tok för uppskruvad och hon stjälper mer än hjälper. Förhoppningsvis kan hans dagar nu bli lite lugnare. Bra! Ett steg framåt.

Nu ska det sista packas, tonåringen ska hämtas efter skolan ... sedan ger vi oss av i snöyran. Japp, i dag är en bra dag!

Åh, ett stort tack till A, vad sjutton skulle vi göra utan dig.

Alla barn borde få ha en lärare som du! :)