Hemma igen från ett träningspass på gymmet. Superskönt, men jag möttes av tråkiga nyheter. Fick veta att en nära vän till familjen har drabbats av pannlobsdemens. Personligheten har börjat förändras. Jag kan bara känna att den familjen har haft nog av tråkigheter... men men...
Det är ju så livet är. Vi kan aldrig riktigt veta vad som väntar, utan bara hoppas att vi klarar oss bra tiden ut. Ibland gör vi det, ibland inte. Men under tiden kan vi inte göra annat än att se till att vi lever medans vi kan!
Recent Posts
0 kommentarer:
Skicka en kommentar