Never ending story

I morse hade vi ännu ett möte. Ännu ett i raden av alla möten. I det stora hela gick det bra, feedbacken är suverän som vanligt och förståelsen stor. Här behövs inga långa förklaringar - en mening och N förstår. Enkom det gör att vi sparar enormt med tid för att inte tala om kraft.

Vi tycker om N - för N vet vad han pratar om. Efter två års kämpande har vi haft turen att hamna i N´s knä. Vi kan bolla idéer och tankar, och med N´s finurliga sätt kan han även få med tonåringen på noterna. Kan inte bli bättre egentligen ...

Men så kom det där vi väntat på. Vi visste att N inte skulle vara för alltid. Men inte att tiden redan var nu. En endaste månad kvar sedan slutar N och försvinner bort till ett annat jobb.
Allt jag kan göra, är att hoppas att vi hinner uträtta så mycket som möjligt, på minsta möjliga tid. Men jag vet innerst inne - jag vet att det fungerar inte så.

Nautrligtvis lämnar ju N över till en kollega när han försvinner, men för oss blir det lite som att börja om igen och igen och igen. Jag misstänker att det är så här det är och kommer att vara.

Jag som innan jul tyckte jag såg ljuset i tunneln, nu hoppas jag bara att det inte är godståget som kommer. Men det lär nog visa sig ...