Så var det dags igen, tonåringen hade friluftsdag i skidbacken med skolan i går. En mindre kamp att få i väg honom i går på morgonen, men jag vet ju att kommer han bara i väg så har han kul. Han kom hem strålande glad efter en lyckad dag. Och det värmer så i hjärtat, för det är just de stunderna som är värda all kamp i vardagen.
Mitt i allt bubblande om dagen så nämner han att han "failat" ett par gånger och att handleden gjorde ont. Sedan sa han inte så mycket mer om det.
I morse när han var på väg ut genom dörren så kom det igen. - Mamma, det känns som förra året när jag bröt armen.
Eftersom det inte fanns tid för långa konversationer så förklarade jag så kort och koncist jag kunde att - Du menar att det känns som när du bröt handleden i höstas? Ok, jag ringer vårdcentralen och bokar tid.
Och här kommer ett dilemma. Jag kan inte i ögonblicket där vi står ge honom en exakt tid som han behöver veta. Samtidigt behöver han veta att en läkare ska titta på armen, annars kommer han stirra sönder hela sin skoldag över "armen" och inte få något gjort alls. Att inte få veta när saker ska ske gör också att han blir orolig. Snart och sen är inga begrepp som går att använda.
Försöker göra det bästa av det hela, säger att jag inte vet vilken tid vi får, utan att jag sms:ar honom om vilken tid vi får. Han verkar godta det hela och sticker till skolan.
När han gått ringer jag de samtal som behövs. Vi får en tid i eftermiddag. Jag sms:ar tonåringen om vilken tid jag kommer och hämtar honom på skolan. Man kan tycka att jag borde räknat ut att det inte skulle räcka så. Naturligtvis borde jag räknat ut att jag även skulle skrivit vilken tid vi fick. Det var ju faktiskt det jag sa på morgonen. Som att inte det räckte så vill han även veta exakt vilken vårdcentral vi ska till. Var på väg att bara skriva "samma som alltid". Men jag gav honom i stället namnet på vårdcentralen och sedan en lugnande förklaring att det är samma vårdcentral vi alltid brukar åka till. Efter det tystnade sms:n från honom.
Nu håller jag tummarna att handleden är ok. Förhoppningvis kom han undan med bara en stukning denna gång, men det återstår att se.
Recent Posts
0 kommentarer:
Skicka en kommentar