Det blåser storm och regnet öser ned. Jag fryser, men det verkar inte spela någon roll hur många tröjor jag tar på mig. Jag fryser ändå - som om kylan kom inifrån benmärgen. Det känns mer som kylig senhöst, än en annalkande vår utanför mitt fönster. Kraften från vinden får glaset i fönsterrutorna att knaka. Ljudet överröstar den annars så behagliga tystnaden. Jag går omkring och väntar på ljudet av krossat glas, ljudet från ett fönster som inte längre orkar motstå naturkraften, ljudet av glas som krossas mot golvet - men det kommer aldrig. Det enda som hörs är vinden som viner och mina knakande fönster.
Inser att jag längtar efter att något ska hända. Något som kan överrösta stormen. Något annat. Borde kanske tända en eld i öppna spisen, låta värmen och ljudet från elden sprida sig i lägenheten. Ja, det borde jag nog göra. Men och andra sidan, det är så mycket man borde - och så lite man gör.
Recent Posts
0 kommentarer:
Skicka en kommentar