Själv gillar jag när man lämnas med cliffhangers, att få känna suget efter en fortsättning. Som till exempel i Harry Potter, Spiderwick, True Blood, Arkiv X - eller serier som Adele och Batman. Det är oftast så man gör när man vill bygga ett varumärke - en karaktär. Det är inget nytt med andra ord. Och jag tror knappast att någon tycker att det var konstigt, att Darth Wader i slutet av "Rymd imperiet slår tillbaka" yttrade orden "Jag är din far ..." - för att sedan låta publiken vänta på en fortsättning.
Det som jag däremot finner konstigt, det är att bara för att Ola har placerat övernaturliga varelser i en verklig värld, så blir han genast jämförd med Mike Mignolas "Hellboy". Är det inte så alla gör? Det är mig veterligen bara Tim Burton som placerar sina monster och övernaturliga karaktärer i en fantasivärld. Eller är Stephanie Meyer, Chris Carter och Wes Craven även dem Hellboy kopior?
Jag vet att Ola gillar Hellboy, men att hans inspiration kommer från ett helt annat håll. Nämligen från Arkiv X, Tardi, Tin Tin och Sherlock Holmes och på tok för mycket David Bowie.
För att inte tala om alla sopiga Universal skräckisar från 40-talet ... Snälla få honom att sluta prata om dem! ;)
Nu var ju som sagt inte hela recensionen bara ris. Bland annat så ansågs färgsättningen vara - "en vidunderligt snygg färgläggning" - och det tackar vi för! :)
Ps. En sak som slog mig angående att jämföra. Det absolut första, som jag kom att tänka på när jag läste Theo och Mumiens Blod för allra första gången. Det var en tid i mitt liv, då Theo ännu inte var en del av familjen. Det var den slående likheten med Jan Mårtensons böcker om antikhandlaren Johan Kristian Homan och hans katt Cleo. Som även han har ett antikvariat i Gamla Stan. Det är en koppling jag aldrig hört någon annan göra. Men det har säkerligen med målgruppen att göra. Ds.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar